Idag sparkade conservation week igång över hela Nya Zeeland. 12-19 September. Från North land längst upp i norr till South land längst ner i söder. Olika regioner med olika aktiviteter. Wellington där vi bor involveras det i strandstädningar, planterande och restaurerande av naturmiljöer, olika tal från personer som jobbar eller är involverade i olika projket och aktiviteter som att bygga weta hotel eller att få din trädgård att bli en plats och skådespel för biologisk mångfald.Andra platser i nz har olika guidade promenader, tävlingar, planterande och strandstädningar, "meet the locals" som kiwi och weka, inventeringar osv... Även en hel del bakom kulisserna på Department of Conservation.
Flera dokumentärer visas på olika platser tex The unnatural history of the kakapo. Här kan ni se ett 10 minuter urdrag av början av dokumentären. (jag såg denna på bio). Mycket sevärd. Snart på dvd dessutom.
"This documentary tells the tenuous survivor story of the kākāpō: the nocturnal flightless green parrot with "big sideburns and Victorian gentlemen's face" (comedian Stephen Fry). A sole breeding population for the evolutionary oddity (the world's largest parrot; it can live up to 120 years) is marooned on remote Codfish Island. The award-winning film had rare access to the recovery programme and its dramatic challenges. This excerpt sees a rugged journey to the island to search for a kākāpō named 'Bill', and witnesses the "bizarre ballad" of its mating boom." http://www.nzonscreen.com/title/the-unnatural-history-of-the-kakapo-2008I Wellington idag hade de på civic square en ogräsbytar dag, eller weed swap som jag passade på att gå till och byta till mig en inhemsk art ifrån ett introducerat ogräs.
I detta fall rensade jag bort en del introducerad ingefära av arten Kahili ginger (
Hedychium gardnerianum). En art vars namn kommer från Hawaii ( där den också är invasiv) men är en av tre arter introducerad ingefära från asien som numera är "banned" dvs förbjudet enligt NZ MAF biosecurity och nz Pest Plant Accord att odla eller sprida. Den har utnämnts till en av de 100 värsta introducerade ogräsen i världen av IUCN Invasive Species Specialist Group, ISSG. Den påträffades först som en trädgårdsväxt på Nya zeeland under 1940 talet, men bebalandade sig senare ut i dne naturliga floran. Den blir upp till 2,5 meter hög och extremt skuggtålig. Den sprider rhizhomer eller knölar under marken, vilka kan leva många år utan jord. De tränger undan inhemska arter, hindrar andra från att gro och kan blockera vattendrag, vilket kan leda till översvämningar. De sprids med hjälp av fåglar och människor som tex dumpar trädgårdsavfall i naturen. Ett ganska stort och vanligt förekommande problem här. Detta gäller även många andra ogräs som sprids på just detta sätt.
Väl framme
, lämnar man in sitt ogräs för folket som har hand om hela projketet, de hela sker i samarbete med Department of conservation, Wellington council och the weed busters.
Personligen känner jag flera av människorna i tältet som min gode vän Peter Russel, som numera jobbar för Department of Conservation och är en av grundarna till the weed busters och Brent Tandy som är biodiversity officer för Department of Conservation. I normala fall talar de om för besökare och
ogräsbytare vad de kan välja i stället, vad som passar och så liknande. I mitt fall så fick jag bara plocka vad jag ville ha. (Jag kan redan allt det där.) Det blev en Pseudopanax arboreus eller "Five finger", på māori 'Puahou' eller 'Whauwhaupaku', en lokalt vanligt förekommande träd i familjen Araliaceae. Växer även här på miramar, men dock inte i mitt lilla projket område. Bra föda för bla nektarätande och med tillhörande svart lila bär.I övrigt hinner jag nog inte gå på några fler projket, men det är alltid kul att hinna med något.
Vidarebefodrade ogräsbytandet till Lauren och Una och även de bytte till sig mot en utrotningshotad Muehlenbeckia astonii, vanlig flax, Phormium cookianum
och en kanono, coprosma grandiflora.Det var en del folk där och av ogräset att dömma så hade en hel del männiksor varit där och bytt till sig inhemska arter som dessutom är lokalt odlade och ekosourcade.
Man kan hoppas att framtiden blir lite grönare och mer naturlig.
Detta kanske vore även något för Sverige i framtiden? Även där skapar introducera
Kolla även de två p
osters på förra årest conservation week! Bli involverad och vem vet vad kan hända.
Läs mer på:
http://www.doc.govt.nz/conservation-week-home/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar