söndag 30 maj 2010

Försvunna skatter. Del 2 Delalandes marklevande sporrgök.

Det har kallats det sjätte massutdöendet. Aldrig tidigare har så många arter dött ut inom så kort tidsrymd. I regnskogar som skövlas räknar man med över 100 arter varje dag. Många känner man nog inte ens till innan det är försent-
I år är det the Internationell year of biodiversity. Den biologiska mångfaldens år. På många håll runt om i världen gör goda människor allt för att rädda vad som finns kvar och förhindra ytterliggare utdöenden. Samtidigt som vi blickar framåt vill jag samtidigt visa vad vi förlorat, vad som dött ut.
Så vi inte glömmer...

När man pratar om utdöda fåglar tänker nog många, om inte alla på Dronten. Många känner nog också till Vandringdsuvornas och Carolinaparakiternas öde med. Därför väljer jag att inte skriva om dem.
Iallafall inte just nu.

Försvunna skatter. Del 2. Delalandes sporrgök. (Coua delalandei)

För 160 miljoner år sedan började en del av östra gondwanaland spricka upp och bilda det som skulle bli Madagaskar. I 50 miljoner år låg sedan Madagaskar isolerat ute i Indiska oceanen. Med unika habitat och endemiska arter är nu många akut hotade av mänsklig aktivitet och många arter har redan fått sätta livet till.

En av de mindre kända är Delalandes marklevande sporrgök eller Delalandes snigelätande sporrgök som den också kallas. Inte mycket är känt om Delalandes sporrgök som var den största i sin ordning. Den var tillskillnad från många andra gökfåglar inte parasiterande när det gällde häckning. Utan ruvande sina ägg själv.
Den är dessutom den enda i sin ordning som är utdöd.

Delalandes sporrgök förekom i blöt kustrelaterad regnskog på ön Île Sainte-Marie eller Nosy Boraha som den med kallas där de levde av insekter, smådjur och även sniglar, vilket bidrar till det andra namnet snigelätande. Den kan även ha förekommit i toamasina provinsen på fastlandet. Det råder lite oklarhet än idetta. Men alla väldaterade exemplar kommer från Île Sainte-Marie, vilket iof kan vara att det var här de beskrevs för att sedan skickas vidare.

Fjädrarna var högt eftertraktade bland öns urinvånare med sina metalliska blå färger. Runt ögonen var huvudet bart med en ljusare blå hud.
När europeiska bosättare steg iland var sporrgöken redan sällsynt. Bosättarna förde dessutom med sig råttor, katter och andra rovdjur. Stora områden regnskog skövlades och denna skövling fortsätter än idag. I dagsläget finns ingen skog kvar där Delalandes sporrgök förekom.

På många håll skövlas fortfarande områden, även i national parker . På flera håll är den dessutom olaglig. Timmerbaroner har järnkontroll över områden och skövlar ovanligare ädlare arter som "rosewood" som skickas till kina för att bli möbler och musikinstrument.
Sedan människan kom hit för 2000 år sedan har 90 % av landets ursprungliga regnskogar skövlats och bränts, idag finns det mindre 4 % kvar.


måndag 24 maj 2010

Försvunna skatter. Del 1

Det har kallats det sjätte massutdöendet. Aldrig tidigare har så många arter dött ut inom så kort tidsrymd. I regnskogar som skövlas räknar man med över 100 arter varje dag. Många känner man nog inte ens till innan det är försent-
Vissa forskare anspråkar att hälften av jordens djurarter kommer vara utrotade runt år 2100.
I mänsklighetens historia kan alla arter utdöd skyllas på människans inblandning på ett eller annat sätt. Med ett undantag.
I år är det the Internationell year of biodiversity. Den biologiska mångfaldens år. På många håll runt om i världen gör goda människor allt för att rädda vad som finns kvar och förhindra ytterliggare utdöenden. Samtidigt som vi blickar framåt vill jag samtidigt visa vad vi förlorat, vad som dött ut.
Så vi inte glömmer...


Försvunna skatter. Del 1 Bourbon Crested starling " Huppe" (Fregilupus varius)

Trots sin storlek och utseende var Huppe en tillhörande art i familjen starar Sturnidae.
Huppe är lite drygt över 30 cm med en ca 4 cm starkt gul näbb. mest karaktäristiska draget är den kam som båda könen uppvisar. Framåtriktat hos hanar och svagt bakåtriktad hos honor. Huvud och bröst är vita medan vingar och stjärt är svarta med undantag två vita fläckar på vingarna. Huppe honor är ngt mindre i storlek och deras näbb är rakare än hannens svagt böjda.

Huppe förekom på ön Bourbons kustbergs skogar och kustrelaterat inland där ofta vandrade runt på marken där de levde av bär, frukt insekter och kaffe.
Kan tänka mig att när ngn stjäl ens kaffe då kan nog de flesta människor bli ganska grininga.
Det var början på slutet. för huppe.

Arten började minska i antal runt 1830 då jordbruk blev mer utbrett och skövling av ön Bourbons skogar gjorde sig mer och mer synliga på bergens sluttningar. I samband med att fler båtar anlände kom också råttor och iochcmed introduceringen av den indiska Mynan för att utrota vandringsgräshoppor blev det undergången.

Brev av en viss Mr. de Cortimoy beskriver i gamla brev hur han som barn fångade och dödade dussintals med att slå ihjäl dem med en käpp. De var helt orädda. Andra beskrev hade huppe som lätta burfåglar. De blev väldigt tama och lätthanterliga. De hade en ren sångton och matatdes med potatis, banan och kål.
Mr. de Cortimoy kom 10 år senare hem efter en resa i Paris och beskriver att inga spår fanns kvar av Bourbons crested starling.
Sista exemplaret sköts 1837.
Vissa rapporter tyder på att de sista fanns till ca 1868.
Efter det brann de sista orörda skogarna upp som kan ha varit dess sista tillhåll...



onsdag 19 maj 2010

Vad är en fastlands ö?



Det låter mycket bättre på engelska en på svenska. Mainland island! Därför kommer jag använda det engelska ordet när jag pratar om det.

Mainland island är ett relativt nytt och spännande concept. ( Några av de större parkerna, bild)
I Conservation sammanhang är de för att skydda skyddsvärda miljöer, flora eller fauna. Återskapa förlorade habitat och skydda dem mot tex introducerade pestdjur som råttor, mink, possums, katter mfl. Ett mainland island är oftast ett instängslat område med rovdjurs säkert stängsel, men kan även vara i vissa fall ett geografiskt område där det intensivt arbetas med effektiva pestprogram. Tillskillnad från öar i havet är en Mainland island alltid utsatt för en kontinuerliga återangrepp från pestdjur och ogräs.



Så varför behövs dom?Introducerade djurarter kan ha förödande effekter på det inhemska djurlivet. Öar är speciellt utsatta. Hawaii har förlorat ca 70 endemiska arter sedan människan satte sin fot på vulkanöarna och ögruppen Maskarenerna som består av tre öar Maurituius, Réunion och Rodrigues Har förlorat över 30 endemiska arter. Mest kända är väl Dronten. ( Bilden visar den utdöda Huppe Fregilupus varius-1840.)

Nya zeeland med tillhörande Norfolk island är inget undantag. 58 arter har dött ut sedan människan steg iland med tillhörande råttor, katter, grisar, possum mfl. Många överlevande arter har nu omplacerats till öar utan rovdjur för att överleva, medan andra fortfarande klamrar sig tag bäst de kan i sin förändliga miljö.



Så varför så viktiga?
-Del för att ge möjligheten till en utsatt skog, flora och fauna att kunna återhämta sig.
- En säker återintroducering av inhemska djur och växter.
- Ger en möjlighet i pestkontroll/arters återhämtning.
- Stoppar minskningen av biologisk mångfald.
Boundary stream är en av dessa "öar" På sina 802 hectar med både låglands skog och bergsskog upp till 1000 meter över havet är Boundary stream hemvistelse åt flera av nya zeelands hotade arter.Hotade växter som kakabeak och gulblommande mistel. En 800 år gammal matai som räddats undan avverkning på 30-talet.
Flera hotade fågelarter som North island brown kiwi, kaka, kokako, NZ falk, kereru och stora populationer av tui, kaikomako, whitehead och north island robin.
Boundary stream är inte en inhängnad ö och pestkontroll förekommer fortfarande av possum, råttor, mink, getter och hjort.
Återintroducering med saddleback "Tieke" har visat sig vara förtidigt då alla "dog ut" igen pga av introducerade rovdjur.

Det mytomspunna Te Urewera är Nya Zeeland största fastlands ö med sina 212,673 hektar. Här finns en stor del av Nya Zeelands alla arter. Det är också här som folk ibland får för sig att se och höra den utdöda Huia. Sista 3 kända individerna sköts utanför wellington i dec 1907. Som bevis på att de fortfarande fanns och man inte ville att de skulle försvinna.








Zealandia-The karori wildlife sanctuary.
Det är där jag håller till mellan 2-3 ggr i veckanoch grejar.
1999 gjorde sig karori wildlife sanctuary som det bara hette då känt för att vara sig den första i världen att stängsla in en fastlands ö i ett rovdjursäkert stängsel. Över 2,3 meter högt och i ett finmaskigt tjockt metall kommer inget igenom utom möjligen minsta musungar. Stängslet går runt om hela de 225 hektar som parken utgör av regenererande låglandskog. Mindre än 5 % av den låglandskog som en gång täckte wellington finns kvar. Över 40 hotade djur och växtarter varav 25 växter som är lokalt utdöda har återintroducerats.
Här finns över 30 fågelarter arter som bla little spotted kiwi och saddleback "Tieke" tillsammans med kaka, whitehead, robin men också de hotade Hihi och bellbird. Uppskattningsviss finns det ba
ra mellan 500-700 hihi kvar på Nya Zeeland. Dessutom finns här "jurassiska" grodor och jättewetor. Wetorna utgör föda till de förhistoriska Tuatara. en ödleliknade reptil vars närmsta släktingar utvecklades innan dinosaurierna, men dog ut samtidigt med dem. Utom på Nya Zeeland. Av little spotted kiwi och saddleback och tuatara är dessa de enda populationer på fastlandet. Övriga populationer finns bara på rovdjursfria öar utanför Nya Zeelands fastland som Tiritiri Matangi, Kapiti och Little Barrier island. Förhoppningsviss kommer även kakariki parakiter återintroduceras under hösten 2010. Kakariki finns redan på Matiu/Somes island utanför Wellington och förhoppningsviss kommer dessa två populationer ngn i framtiden att mötas. Ett par Kakariki från matiu/Somes har redan haft en häckning i karori även om den häckningen misslyckades.
Det är bla en av de främsta orsakerna att jag planterar och driver upp träd som är mest anpassade för fåglar i form av nektar, bär, frukt och bo.
Nu har också Zealandia öppnat sitt nya turistcenter och det är riktigt häftigt. Rörliga modeller av Moafåglar, massor av ljud och coola digitala tekniker. Allt visar hur Nya zeeland var 1000 år sedan, precis innan människorna satte sin fot här. Utställningen fortsätter till andra våningen där man visar arter som dog ut i takt med koloniseringen av fastlandet och vad som görs nu för att rädda det som finns kvar...

tisdag 11 maj 2010

Places for Penguins-Hur att få inneboende pingviner och att få dem att stanna!

Eller nästan iaf. Hur att få pingviner att häcka och öka i ett angivet område för att minimera risken att behöva korsa farliga vägar och bosätta sig i folks garage och grillar.

Places for penguins är ett av projekten jag är involverad i. Ett projekt som går ut på att vända den olyckliga trenden med minskningen av little blue penguin (Eudyptula minor) i Wellington.

Little blue penguin, svenskans "Blå dvärgpingvin" är den minsta av alla arter av pingviner. Den är den enda arten i släktet dvärpingviner, men är dock uppdelad på flera underarter. Dvärgpingvinen förekommer på Nya Zeeland och södra Australien, men har synts till så långt bort som Chile. frågan är hurvida de är besökare eller om det finns en häckande koloni som man ännu inte känner till.

Runt om dessa platser minskar pingvinerna.
Introducerade rovdjur som råttor, katter, mink, igelkott, räv, hund mfl går hårt på populationerna. Bara på Nya Zeeland står igelkottar för 40 % av predationen på pingvinägg. Råttor ger sig på nykläckta ungar, medan katt, mink och räv tar fullvuxna djur. Hundar biter ofast bara ihjäl dem. En stor del är dör i trafiken. Juan Carlos var en av dem. Han var en inneboende hos Pelayo Salinas bara ett par 100 meter från oss och blev påkörd av en smitare.
Places for Penguins i Wellington som är en del av Forest & Bird arbetar aktivt med att göra kustområdena mer pingvinvänliga.

Återplantering av kustlevande växter, utsättning av pingvinholkar och utbilda människor om att det finns pingviner i deras närhet fast de inte ser dem är bara några av de saker vi gör.
Problemen med trafikoffer är när pingvinerna lämnar sina hålor för att ta sig ut till havet eller hem. Detta sker precis innan soluppgång och precis efter solnedgång. De häckar gärna en bit i från havet, upp till ett par 100 meter i sökande på bra boplatser. De är precis då de blir påkörda.
Juan Carlos var var inte den första och antagligen inte sist. Även föroreningar, plast och förstörelse av naturliga habitat gör det svårt för världens minsta pingvin att leva.

Att sätta ut holkar på strandsidan av vägen drar ner en hel del trafikoffer då pingviner gärna häckar i holkar och enligt vissa studier kanske tom föredrar holkar framför naturliga hålor.
De ger dessutom ett bra skydd mot folks lösgående hundar på stränder. Ngt vilket också är förbjudet på flesta strandområden. ( tror ni många bryr sig?)
Precis som med ihjälbitna kiwis så räcker det med ett bett för att de ska dö.

En dam ringde till kontoret för en tid sen och förklarade ledsamt hur hennes hund hade bitit ihjäl en pingvin. Hon hade inte först vågat ringa, men efter en tids dåligt samvete tog hon sig mod. Nu mera är hon ett gott exempel på att man ska hålla sina hundar kopplade i strandområden där det finns pingviner.

Effektiva pestkontroller är ett av arbetena och vid min senaste runda fick vi 2 råttor och två minkar.- Fler minkar har dykt upp och frågan är om det finns en familj eller liten koloni runt Tarakena bay?

Restaurering och återplantering av kustlevande växter och arter som skapar bra skydd och boplatser. Arter som flax, Taupata och olika arter av tuvor är ngra av de 2000 växter som planterats ut sedan 2007 då projektet Places for Penguins startade.
Ogräsrensning av introducerade arter som marram gräs and kikuyu gräs. Vilka annars trycker ner känsligare arter.
Över 30 holkar har byggts och i år räknar man med 100 nya holkar byggda av Wellington Zoo som numera är en av våra sponsorer. Utbildning av vuxna och barn på skolor och klasser som hjälper till bygga holkar er ett av många bra sätt att utbilda folk då förvånansvärt många inte vet att det finns pingviner i Wellington.
From Juli till Mars kommer häckningen och holkarna övervakas av mig samt en del av mina voluntärer.

Förhoppningsviss kommer detta leda till en ökning av De små blå pingvinerna och att olyckor som fallet med Juan Carlos blir sällsynta.

RIP Juan Carlos 05/03/2009

http://www.youtube.com/watch?v=w-u0Iu92aeM