Stitchbird eller Hihi (Notiomystis cincta) är en av de fåglar jag har varit mest involverat i att jobba med på Nya Zeeland. Hihi är en medelstor ( ca 30-40 g) skogslevande passerine. Tidigare klassificerades den tillsammans med Tui och korimako "bellbird" ingående i houngsätarfamiljen Meliphagidae. Nya genetiska studier visar dock att så inte är fallet.Hihi klassificeras nu tillhöra sig en egen endemisk familj, Notiomystidae. Deras närmsta släktingar blir härmed också den endemiska familjen Callaeidea där kokako, saddelback och den nu utdöda huian ingår.
Precis som andra Nya Zeelänska fåglar drabbades hihi hårt av människans exploatering. Fram till 1840 var den relativt vanligt förekommande över den Nya Zeelandänska nordön men minskade snabbt i antal efter européernas kolonisering. Vid runt
1880 var den utdöd på fastlandet och sista vilda exemplaret sågs 1883 i Tararua bergskedjan norr om Wellington. En liten population överlevde på Little Barrier Island (Hauturu) i Hauraki golfen.Introduceradet av råttor, skövling och sjukdomar anses vara de tre största orsakerna till deras utrotning.
Bevarande historien av Hihi är ganska snarlik från saddlebacken "Tieke", men slutförloppet är tyvärr inte densamma.
Tillsammans med Saddleback är de båda mycket utsatta för angrepp från råttor då de både häckar och övernattar i tät vegetation eller håligheter vilket ger råttorna tillgång att kunna jaga dem året runt.
Program med flyttningar och återintroduceringar båbörjades 1980 till 1987. Första populationen av 30 fåglar flyttades till Hen Island 1980 med ytterliggare 16 fåglar 1982 och 29
fåglar samma år till Cuvier island. Ytterliggare 27 fåglar flyttades dit följande år. Pga av relativt isolerat läge föregick det bara minimala obersvationer av populationerna. Korta besök visade relativt lyckade häckningar. Med dessa resultat banade det väg för introduceringar till kapiti island med första förflyttningen 1983 av 30 fåglar och 30 fåglar följande år 1984. Under dessa förflyttningar visade dock mer långvariga studier av populationerna på Hen och Cuvier island att individantalet drastiskt sjunkit trots lyckade häckningar. Studier påvisar att öar som Hen och Cuvier var allt för små och har bara begränsade mångfald av blommande och fruktbärande träd. Kapiti island med sin större areal blev nu första hoppet för den andra population av hihi som flyttades. Vägen har dock kantats av p
roblem. Även här är mångfalden av frukt och nektarbärande träd begränsad. De lever dock till en viss del av små insekter.Som om inte bara problemet är med en bristande mångfald, så är hihi längst ner på listan av dominanta fåglar. Tui, korimako - bellbird, kaka äter samma föda och är mer dominanta, våldsamma och större.
Studier visar att det är förhållande bristen på föda som leder till misslyckande häckningar. Brist på boplatser i samband brist på lämplig föda leder dålig överlevnadsgrad över vintern leder till fåglar i dålig kondition som inte häckar eller ger en avkomma som inte är överlevnadsduglig. De populationer som förflyttades till Hen, Cuvier och Mokoia island i Lake Rotorua på 80-talet anses idag vara populationer som på sikt inte kommer överleva utan mänskligt stöd och Mokoia populationen förflyttades helt 2002.
Department of Cons
ervations Hihi Recovery Plan har det långsiktiga målet att skapa minst 5 självförsörjande hållbara populationer av hihi.En population hålls i fångenskap med i the Pukaha Mount Bruce National Wildlife Centre för uppfödning men också där studier pågår i sjukdomar rörande hihi som Coccidiosis, en innälvsparasit och Aspergillosis, a svamp infektion som angriper lungsyste
met (Höger). Det sistnämnda var tex mycket vanligt hos den populationen på Mokoia Island. Studier visar att svampsporer är flera ggr vanligare i "störda" skogsystem eller i områden i ett tidigt regenererande tillstånd av skog som Mokoia tillskilland från orörda Hauturu.Var det detta förhållande av skövling och sjukdom som fick arten att dö ut på fastlandet under 1800 talets slut och minska på många andra håll under 1900?
Idag är Hauturu sista orörda utposten och har den starkaste populationen av hihi.
1994 förflyttades introducerades en population till Tirtiri Matangi island och 2005 återintroducerades 33 st hihi för första gången till fastlandet i Zealandia-the karori wild life sanctuary. (läs tidigare inlägg om Mainland island/fastlandsöar) där de även häckade samma år.
Totalt har över 60 fåglar återintroducerats. Flera från Tiritiri Matangi, men också från Mt Bruce och Kapiti Island.
2007 introducerades 59 fåglar från Tiritiri Matangi till Cascade Kauri Park och Ark in the park, i Waitakere kedjan utanför Auckland och i slutet av det året hade även de fått flygfärdiga kullar. Detta var andra gången Hihi återintroducerades till fastlandet. Denna population etablerade sig snabb i de höga kauriträden. Förra årets säsong ringmärktes över 200 ungar.
Hihi häckar i ihåliga träd, gärna relativt högt upp. Till skillnad från många andra hålor bör hihihålan vara uppåtriktad. De häckar i gärna i gamla pohutukawa, pukatea, rata, kamahi, eller hinau. Boet är byggt som en plattform tillverkat av kvistar, men en skålformad håla imitten av rhizomer och klädd av fjäll från trädormbunkar. Ibland invävt med mossa och dun från ex kiwi. Boet byggs gärna på äldre bon. Plattformen kan bli över 40 cm hög för ett enskilt bo.
Hihiholkar är därför relativt höga med boentre längst ner på holken och med en avdelare i mitten.
Hihi är den enda fågelart i världen som parar sig mage mot mage. Ofta bildar de par, men störrre pargrupper förek
ommer med en hane på flera honor el
ler flera honor på en hane. Häckning sker normalt mellan september till mars och 2 kullar varje säsong förekommer ofta. Honan lägger mellan 3-5 vita ägg i storlek 19mm x 15mm som ruvas upp till 15 dagar.Båda könen hjälper till med matning av ungarna som är flygfärdiga vid 30- 35 dagar.
Högsta uppmätta livsåldern för en hihi är 7 år.
Sagan om fjärderdäkten färg kommer ifrån...
"Maui, with the help of his brothers, tamed the sun so that it would move more slowly across the sky. After he had accomplished this, Maui lay exhausted and very thirsty, so he asked the birds of the forest, one by one, if they would bring him some water. Maui was thirsty, so he called to hihi to fetch him some water. Hihi would not obey Maui, so Maui picked up hihi and threw him into the fire and hihi’s feathers were burnt. The yellow and black on the male hihi is said to remind hihi of the sun and the fire."
Hanen är mer färglad i gult, svart och vitt, mendan honan har en mer genomgående olivgrön fjäderdräkt. Hanen har en svart huva, med två vita rörliga örontofsar. Det svarta avgränsas mot kroppens övriga gråbruna med ett gult band över basen av vingarna. I honans fall är detta band vitt, något som även ses hos ungfåglar.
Lätet är ett ständigt återkommande ‘tzit’ ‘tzit’ likt en cikada och vilket det engelska namnet
sticthbird härstammar ifrån. Ett även ett mer territoriell ‘see-si-ip hörs ofta hos hanen samt flera andra ljud som inte förekommer hos honan.
Lyssna här : http://www.doc.govt.nz/conservation/native-animals/birds/land-birds/stitchbird/facts/stitchbird-hihi-sound-recording/
Idag förekommer det mellan 500 och 2000 individer av Hihi. Arten klassas som Vulnerable (D1+D2) eller sårbar på IUCNs röda lista.
Läs mer här för vad just du kan göra!
http://www.doc.govt.nz/conservation/native-animals/birds/land-birds/stitchbird/you-can-help/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar