Trädgårdar ur en bevarande synpunkt!

Jag tänker åter igen ta upp ämnet med trädgårdar och i allmänhet ur en bevarande synpunkt.

De kanske viktigaste områden där det konstant kan arbetas med inom bevarande och en ökad biologisk mångfald i urbana miljöer är just i trädgården.
Länge har trädgårdar ignorerats som en del av bevarande av biologisk mångfald och på många plaster är det tyvärr fortfarande så. Speciellt klippträdgårdar och rasbranter har länge åsidosätts, likaså skyddade planteringar med ormbunkar och andra arter från skogens undervegetation. Trädgårdar kan ibland vara det enda skyddet och kan fungera som en surrogator där de annars i vilt tillstånd betas av, skövlas, trängs bort av ogräs, såväl som introducerade arter eller plockas bort.
Mellan väggar och betongförsedda höghus kan bebyggda områden kan mark faktiskt utgöra en betydande del för att odla och bevara. Utrymmen mellan hus kan fungera som skyddande "klippskrevor" där många växter är skyddade mot väder och vind. Tänk dig lite en betongförsedd skog. Även balkonger och takterasser fungerar utmärkt och kan lätt anpassas till växter som är mer anpassade för ett liv i tex trädkronor där de är utsatta för både väder och vind.

De mänskliga och ekonomiska resurserna som finns i städer, såväl som skydd från betande djur är många och kan dock bli räddningen för många arter. Man bör också komma ihåg att med varje växtart som fungerar som värdväxt, följer också ett antal olika arter av insekter med, tätt följt av reptiler och groddjur samt fåglar som lever av insekter, bär eller andra delar av plantan som rötter och blad. Många inhemska arter kan dessutom även ha ett "jobb" även om huvudpunkten är bevarande. Som häck, marktäckare, skugga eller i vissa fall som krukväxt på altan eller balkong.
Det rekommenderas att man har minst 3 av varje art för att säkra en fortsatt förökning. Även fler plantor om man har särskilda han och hon plantor.

Steg för steg till framgång.
För alla restorations arbeten/ bevarande projekt skall lyckas och få framgång måste ett mål sättas. På vägen dit experimenterande, övervakning och viss skötsel.
Första prioriteringen blir att ta reda på den naturliga vegetation som förekom i närområdet eller om man har tur fortfarande förekommer i området. Studera miljön och få en uppfattning om dess struktur och uppbyggnad. Hur står träden tex. Hur är deras struktur i trädkronorna. Hur ser undervegetationen ut?
Notera alla arter och skriv ner en lista ( sök hjälp om sådan finns) vilka arter är förekommande och hur de växer. Sol, skugga, blöt, torrt osv. Jämför med närliggande områden och dess arter och se vilka saknas. Kan dessa kanske vara ngt att återintroducera till trädgården?
Se till att få ett viss skydd av miljön om det krävs. Detta kan tex vara att stängsla in vissa skyddsvärda arter från tex avbetning från djur som rådjur eller hjort till gnagare eller boskap.
Ogräsrensning kan vara önskvärt så att inte ex en ovetande fastighets skötare eller trädgårdsmästare rensar bort eller sprayar bort ALLT!
Stängsla inte in allt och bara släng bort nyckeln så att säga.
Arbeta noggrant, gradvis och notera alla förändringar för att undvika oväntade händelser man inte kan göra något åt.
Arbeta som sagt gradvis och gör lite i taget. Bit inte tag i för mycket arbete på en gång. Arbeta med det som finns kvar av miljön. De utgör öar av det ursprungliga ekosystemet som kan utgöras som tex källor eller utgångslägen.


Skapa exempel en mångfaldig äng från gräsmatta genom att undvika vattna, göda eller rensa ytan och göra utrymme för vilda ängsväxter genom introducering eller hela ytor av bitar från ursprungsmarken. (fråga självklart markägare om tillstånd).
Eller som tidigare sagt en "stressad" klippträdgård med influenser av rasbranter.
Rasbranter är lättskötta och generellt lättskapade. Dessa rasbranter är dessutom perfekt odlingsubstrat för flera arter med sitt nervittrade bergsmatrial. De är dessutom habitat för reptiler och många goda rovbaggar som fungerar som effektiva insektsbekämpare.

Det ultimata målet är att återskapa hela ekosystemet. De flesta tillhörande organismer kommer hitta tillbaka själva om rätt förutsättningar finns, men vissa behöver en hjälpande hand på traven för att komma tillbaka- vilket de annars inte skulle kunna göra på en överskådlig framtid. Även här kan man förflytta delar av jordmånen och delar av lövskiktet. Det är alltid lättare att jobba med ett utsatt stycke natur tillbaka till en frisk hälsa än att faktiskt börja om på nytt.

När målet sedan är uppnått och man har fått sin naturliga trädgård med det fungerande ekosystemet tar trädgården hand om sig själv och kräver ingen skötsel.

Vad som bör tänkas på många ggr är just att även hortikultur och trädgårdsmarknader kan leda till en introducering av mer exotiska arter och hybrider vilka kan vara nära släkt med ursprungliga arterna, vilka i vissa fall rymmer eller skapar nya hybrider som vållar mer problem. Så man bör vara noga med vad man får eller köper så man inte kommer hem med felmärkta varor, vilket kan få fler negativa konsekvenser än positiva. Satsa hellre då på att ta sticklingar och frön från vilda arter i närområdet istället, sk ecosource.
I och med att dagens trädgårdar ofta krymper och att människor söker mindre träd och buskar ( är de för stora så fälls de ofta för att man vill ha mer ljus eller man tycker de är i vägen)
så är det viktigt med att bevara den naturliga mångfald som finns omkring oss.

Dessutom får man ett ökat kulturellt värde och kanske en viss känsla av vart man hör hemma. Inhemska arter har ibland förr fått ett rykte att de skulle vara mer svårodlade. Många gånger beror nog detta på att man har bara insisterat på att planterat enstaka individer och att man inte har rätt förutsättningar. Man skulle kunna jämföra att skapa en trädgård med inhemska arter som att bygga ett hus. Varje del av strukturen är viktig och har ett förhållande med andra olika strukturer och delar. Precis som att det inte går placera ut ett tak utan uppehållande väggar går det inte heller att plantera vissa arter för att det inte finns förutsättningar för att få en överlevande population.


Vissa djur måste kanske återintroduceras, men det kräver mer special kunskap och en hjälpande hand.
Holkar och boplatser är ett perfekt och lätt sätt att försöka locka till sig nya invånare och få gamla att återvända. Holkar för svalor, seglare och sparvar, men även för fladdermöss kan med lätthet byggas eller monteras på tex tegelväggen. Även holkar för bin och humlor rekommenderas eftersom många av dessa har bostadsbrist i urbana områden.

Man kan hoppas att detta förhoppningsviss leder till ett ökat intresset i närområdet och bland grannar och att det sprider sig och bildar ekologiska stigar emellan en tomt till andra tomter- detta för att också främja de växter och djur som rör sig mellan det de söker...