måndag 24 maj 2010

Försvunna skatter. Del 1

Det har kallats det sjätte massutdöendet. Aldrig tidigare har så många arter dött ut inom så kort tidsrymd. I regnskogar som skövlas räknar man med över 100 arter varje dag. Många känner man nog inte ens till innan det är försent-
Vissa forskare anspråkar att hälften av jordens djurarter kommer vara utrotade runt år 2100.
I mänsklighetens historia kan alla arter utdöd skyllas på människans inblandning på ett eller annat sätt. Med ett undantag.
I år är det the Internationell year of biodiversity. Den biologiska mångfaldens år. På många håll runt om i världen gör goda människor allt för att rädda vad som finns kvar och förhindra ytterliggare utdöenden. Samtidigt som vi blickar framåt vill jag samtidigt visa vad vi förlorat, vad som dött ut.
Så vi inte glömmer...


Försvunna skatter. Del 1 Bourbon Crested starling " Huppe" (Fregilupus varius)

Trots sin storlek och utseende var Huppe en tillhörande art i familjen starar Sturnidae.
Huppe är lite drygt över 30 cm med en ca 4 cm starkt gul näbb. mest karaktäristiska draget är den kam som båda könen uppvisar. Framåtriktat hos hanar och svagt bakåtriktad hos honor. Huvud och bröst är vita medan vingar och stjärt är svarta med undantag två vita fläckar på vingarna. Huppe honor är ngt mindre i storlek och deras näbb är rakare än hannens svagt böjda.

Huppe förekom på ön Bourbons kustbergs skogar och kustrelaterat inland där ofta vandrade runt på marken där de levde av bär, frukt insekter och kaffe.
Kan tänka mig att när ngn stjäl ens kaffe då kan nog de flesta människor bli ganska grininga.
Det var början på slutet. för huppe.

Arten började minska i antal runt 1830 då jordbruk blev mer utbrett och skövling av ön Bourbons skogar gjorde sig mer och mer synliga på bergens sluttningar. I samband med att fler båtar anlände kom också råttor och iochcmed introduceringen av den indiska Mynan för att utrota vandringsgräshoppor blev det undergången.

Brev av en viss Mr. de Cortimoy beskriver i gamla brev hur han som barn fångade och dödade dussintals med att slå ihjäl dem med en käpp. De var helt orädda. Andra beskrev hade huppe som lätta burfåglar. De blev väldigt tama och lätthanterliga. De hade en ren sångton och matatdes med potatis, banan och kål.
Mr. de Cortimoy kom 10 år senare hem efter en resa i Paris och beskriver att inga spår fanns kvar av Bourbons crested starling.
Sista exemplaret sköts 1837.
Vissa rapporter tyder på att de sista fanns till ca 1868.
Efter det brann de sista orörda skogarna upp som kan ha varit dess sista tillhåll...



1 kommentar:

  1. Trist! :(
    Men i alla fall en tröst att det finns välbevarade uppstoppade exemplar. För Dodon gick det värre och man kastade väl de sista uppstoppade exemplaren redan på 1700-talet...
    Själv sörjer jag Garfågelns försvinnande på våra breddgrader. :(
    /J

    SvaraRadera