Nytt år och nya utmaningar. Nya projekt, ideer och tankar att utföra. Att kunna återskapa förlorade paradis så gott det går men att nu kunna återskapa dem mitt bland oss. Lära oss leva med det i en balans. Jag tror det verkligen fungerar med lite arbete, information och utbildning. Tex att välja så enkelt som växter till ens trädgård som är inhemska och inte bara till landet utan också till lokalen. De är anpassade för den miljön och behöver inte tas hand om. De sköter sig själva och klarar sig på det regn som himlen ger och den näring som finns i jorden.

Det jag funderat på senaste tiden är bla hur man ska kunna återskapa en naturlig inhemsk natur mitt i en urban miljö. Jag vet att liknande projekt finns runt om i världen. Hängande trädgårdar från skyskrapor eller som att bygga en park uppe på New Yorks gamla monorail system. I mitt fall så funderar jag på förorten Miramar utanför Wellington. Platsen där jag nu bor.

Hela förorten ligger på en naturlig halvö men en tunn förbindelse med fastlandet på halvöns västra sida. Största delen av ön består av familjehus, ett litet centrum samt en bit betesmark och en tunn remsa av nyregenererad kustskog. Området har precis blivit ett "scenic reserve" med ett par korta vandringsleder samt återplantering av vissa trädarter som tidigare fällts under 18-1900 talets början. Innan bosättare var öns centrala del en naturlig bräckvattens sjö som bildats när havet drog sig tillbaka. Runt detta var det våtmarker med kustskog runt om på sluttningarna och runt våtmarkerna. Mesta av denna skog hade bränts ned av Maorierna när Europeiska bosättare slog sig ner. Europeerna tömmde hela sjön och började farma landet. Resterande skog höggs ner.

Nu sedan ett par år tillbaka har hela halvön har rensats på Possums och arter som Tui och Riroriro (Grey warbler) har börjat återhämta sig. Det märks tydligt. Men igelkottar, råttor, mink och katter strövar fortfarande omkring fritt.
Hur vore det att gå snäppet längre. Att göra Miramar till det första Native New Zealand urban area. Att ta bort alla icke inhemska däggdjur. (Människor med hade ju varit det bästa)
Halvöns utformning gör det till en perfekt kandidat.

Till att börja med. Förbjud katter och hundar. Vissa bostadsområden på nya zeeland som tex kapiti coast har redan det förbudet pga av det naturliga djurlivet.
Börja med pestprogram och kontroller som rensar med hjälp av fällor och gift. Ett fåtal fällor eventuella possums finns redan runt om samt för mink och råttor men det är bara för att hålla populationer låga och de går inte på katter och igelkottar.
Att sedan bygga en naturlig barriär som hindrar vidare spridning från fastlandet. Detta kan nog ganska enkelt ordnas med lite vidare fundering.

Fortsättning följer med återplantering av lokala växt och trädarter runt om gator, öppna ytor samt folks egna trädgårdar.
Detta skulle isin tur leda till att arter som kereru skulle kunna finna en fristad. Kereru eller Nya zeelänsk skogsduva rakt översatt är en art som i de rätta förutsättningarna klarar att leva i en urban miljö. Den liksom många andra fåglar är viktiga hörnstenar att efterhålla ett naturligt ekosystem. Kererun är tex den enda fågeln som är stor nog att kunna äta och sprida frön av träd som karaka, tawa och Taraire. De behöver dessutom stora och höga träd för boplatser och utrymme för flyguppvisningar mellan partners.
Kererun var tidigare mycket vanlig, men de senaste 100 åren har de minskat främst pga av förlorade habitat, jakt och introducerade rovdjur.
Nu minskar de med ca 20 % vart tionde år. Men med rätta förutsättningar klarar det leva bland människor.
Vad som menas är att vad folk planterar sina trädgårdar och publika områden kan betyda mycket för djurs överlevnad som tex kererun. Detta gäller inte bara fåglar som bellbirds, kererus och tuis utan också reptiler och insekter som fjärilar.

För mer information om just kereru och dess projekt kolla in:
http://www.kererudiscovery.org.nz/index.php

Projekt som detta och FOREST & BIRDS Restore our Dawn Chorus handlar just om habitat restaurering och pestkontroll för att få återfå det naturliga djur och växtlivet.
Själv har jag redan påbörjat restaurera ett 1000 kvm stort område och införskaffat samt odlat flera arter som var tidigare förekommande men nu avsaknas. Jag väljer framförallt arter som bidrar med föda och boplatser mm.

Ett så stort projekt som att skapa Miramar till det första Native New Zealand urban area är nog tyvärr utom räckhåll för mig, men jag tror inte iden är omöjlig även om jag tror att många människor skulle motsätta sig det. Men med lite arbete, information och utbildning så ser framtiden kanske lite grönare ut :)

Men till att börja med ska jag återkomma till det här och blogga lite oftare.

Gott nytt grönt år