tisdag 30 november 2010

Zealandias Outstanding New Volunteers Award 2010!



En oväntad överraskning, men en mycket välkommen sådan.
Jag har vunnit Zealandias Outstanding New Volunteers Award 2010 för mina insatser.
Zealandia-The karori wildlife sanctuary är ett pestfritt mainland island, sv Fastlandsö, som ni kan läsa om i tidigare inlägg. Varje år delas priser ut till volontärer som erbjudit sin tid till att göra reservatet mer som det var innan människorna satte sin fot på Nya Zeeland för 800 år sedan.
Kul se att folk uppskattar ens hjälp och ens arbete man gör och att man får höra att många jobb inte kunnat genomförts om inte min hjälp fanns tillgänglig.

Även om man får mycket tillbaka när man ser djur och växtliv återhämta sig, så är det kul att få något man kan se och röra med. Något som visar att ens insatser betyder mycket för andra med.
När jag kom till Nya Zeeland, det långa vita molnets land så visste jag ingenting om vare sig landets flora eller fauna. Inte heller situationen att ca 25 miljoner "Nya Zeeländare " invaderas i sina bon, hålor och kryp in av introducerade pestdjur som råttor, mink, possum, igelkottar mfl.
Att 12 000 kiwis varje år sätter livet till mink attacker. 20 % av blå dvärgpingvin ägg äts upp av igelkottar. Eller att sköna trädgårdsväxter "rymmer" och förvildar sig, blir ett ogräs och kväver det naturliga växtliv som så många andra arter är beroende av. Trädgårdsväxter som Clematis, fjärilsbuddleja, Tradescanthia, blomman för dagen, etc. Listan kan göras lång.

I augusti vann dessutom vi i volontär gruppen Places for penguins två priser i Wellington Airport Regional Community Awards 2010, i kategorin Heritage & Environment och SUPREME WINNER.

Vilket också hamnade i denna månads nr av tidningen Forest & Bird.




På sätt speglar dessa priser lite vad jag har åstadkommit under de 2 år sedan jag kom hit. Ett pris som också triggar en att fortsätta sitt arbete.
Vägen till ett naturligare Nya Zeeland är lång, men om alla hjälps åt kan man utföra storheter. En kan inte göra allt, men alla kan göra ngt och vägen är fortfarande lång...

1 kommentar: