Det enda jag lyckats göra på hin hyresvärds mark är bära ner en back med muehlenbeckia astonii till där de ska planteras. Bara 150 växter kvar som ska planteras på den lokalen.
I övrigt ser det annars bra ut, med det som har planterats hittills. Det har varit både fint väder och regn, men kylan har hållit i sig. Allt ser iaf fräscht ut.
Idag fick vi dock några saker utplanterat i mitt egna reserve (bild vänster). Två st totara, en rimu och en trädormbunke av släktet Dicksonia.
Ser ganska bra ut. Visserligen skulle det behöva rensas lite snart innan ogräset sätter igång på våren igen. Blev lite tomt på undervegetation dock när jag rensade bort allt ogräs. Det är inte lika grönt och lummigt. Marken blev istället kal och tydligt kunde man se hur det sista rann bort när det regnade. Marken var helt övertäckt tidgare av Vandrande jude eller Tradescanthia, vilket är deras vetenskapliga namn. Med en så tät matta så hindrar de all typ av växtlighet och frön från att gro. (bild 1. före)Tillsammans med björnbärssnår bilade de en ogenomtränglig djungel av ogräs. Kommunen besprutade senare allt, vilket fick det att dö och bli en brun död massa som började ruttna ner.
(bild 2 och 3. efter)
En del av Bjönbärs grenarna la jag ut som taggiga barriär mellan träd och buskar och tunnare grenar klipptes till små taggiga stumpar. Allt placerades ut för att få barn och hundar att undvika gå ut bland så känsliga växter eller riva ner matrial som jag försökte få lika kvar på jorden och få dem att gå sig på betonglagda gångarna.
Grenar, stenar och annat som hindrar döda blad och liknande från att blåsa eller regna bort har placerats ut oc
h nu så börjar jag nu få tillbaka lite ytor som kan bibehålla fuktigheten i marken. Ett tjock lager jord och mull är gott för ryggradslösa djur som i sin tur är föda för fåglar och ödlor. Mängder av frön har grott av olika inhemska träd och buskar få fort ogräset försvann. Mest Ngaio och poroporo.Speciellt poroporo är en art som är en bra regenererande växt och bra indikator på att marken läker.
Utplanterings lokalen ligger i en liten dalgång på halvöns insida. Skyddad mot vind och salt. Flera stora pohutukawa växer där och de kan jag inte göra något åt, dessutom ger de de mindre träd och buskarna skugga från sommarens brännande sol. Ända problemet är att pohutukawas blad och bark innehåller höga doser av det kemiska ämnet tannis vilket ger högre motstånd från andra växter ska kunna stabilisera sig. Möjligen kan man plocka bort dem vartefter de andra träden börjar växa till sig, men det är ett projekt som ligger minst 80 år
in i framtiden-Högre upp är det relativt torrt, men längre ner fuktigare. Jag kan tänka mig att det har runnit en naturlig bäck här och tror även att det sipprar ut en del vatten längre ner under jorden då det är som lummigast längst ner.-
En hel del karaka växer längre ner och vissa för stora för att tas bort. Likt pohutukawa är karaka introducerad från de nordligare breddgraderna av Nya zeeland och båda har en tendens att ändra hela kustlevande skogars ekosystem med sitt kemiska tannis. I sin naturliga miljö norrut har samma arter som här lärt sig att leva med, men arterna här har inte utvecklat det skyddet och är därför mer såbara. Två st stora lönnar växer utmed dalgången med, och frågan är, kan jag ha ihjäl dem utan att ta ner dem. De räknas som en av de mer invasiva arterna, men de är ganska stora så jag kan inte göra det själv. Ev av dem stor dessutom precis på en tomtgräns typ. visserliggen obyggd, men ändå.
Av karakan kommer jag dock behålla några större av träden, de får det så länge att se hyfsat grönt och fräscht ut. allt sly ska bort dock och ersättas med lokala arter.
Hittills har bara den mittersta och översta delen påbörjats med växter jag har drivit upp själv och en del som köpts, och några jag faktiskt har flyttat på. Väntar dock på de växter jag hoppas på att kommunen kommer bidra med. Så förhoppningsvis ytterligare 50 st av olika arter jag har bett om.
Främst handlar det om kohekohe (Dysoxylum spectabile) (bild) och Rewarewa (Knightia excelsa), Trädfuchsian (Fuchsia excorticata) lite skuggigare och
fuktigare läge tillsammans med Nikau palmer (Rhopalostylis sapida).(Bilden visar 30 år gamla Nikau som återplanterats på Matiu/Somes Island)
Högre. ljusare och torrare läge kommer få en mer kustanpassad vegetation med både bergsflax och träskflax (Phormium) tillsammans med olika arter av gräs ooch halvgräs och manuka (Leptospermum scoparium). Några större trädarter som totara (Podocarpus totara) och Rimu (Dacrydium cupressinum).
Undervegetation kommer bestå av mindre buskar, gräs och ormbunkar.
Tanken är att jag även ska försöka tillverka några wetahotell och ödlegömmor som kan snyggt gömmas undan samt om jag kan tillverka en eller två uggleholkar för Morepork (ninox novaeseelandiae), eller Ruru som deras maorinamn är. Kanske kan hjälpa att hålla ner antalet råttor.
Kommunen hämtar allt gammalt landfyllnadsmatrial skräp som jag hittar och ogräs jag samlar ihopp. Så där har de varit duktiga. Iof så är detta kommunmark så de ska vara mer än tacksamma :PBörjar iaf se lite trevligare ut och får det växa orört några år tror jag det blir riktigt tjusigt.
Många mäniskor passerar denna del varje dag. En del stannar och är mycket vänliga och
pratar, en del går bara för bi och en del tittar konstigt på mig när jag står där och rensar eller planterar. Många tycker det är en jättebra ide, tackar för vad jag gör. Tycker att jag borde få betalt av kommunen osv. Andra förstår inte varför jag gör det, och föklarar man för varför tycker det ändå det är konstigt. Varför gör man något frivilligt? De mäniskorna tycker jag är konstiga i sig, tycker nästan lite synd om dem för att de inte förstår.Hursom helst så är det en viktig sak och det kommer märkas och ge resultat när allt får växa upp.
Förhoppningsviss kommer denna återplantering av både lokalt försvunna och vanliga arter inbringa i att flera andra djurgrupper som vivlar, bin, skinkar och fåglar så småningom återkommer eller att fler arter får fler möjligheter att överleva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar