Försvunna skatter. Del 2 Delalandes marklevande sporrgök.

Det har kallats det sjätte massutdöendet. Aldrig tidigare har så många arter dött ut inom så kort tidsrymd. I regnskogar som skövlas räknar man med över 100 arter varje dag. Många känner man nog inte ens till innan det är försent-
I år är det the Internationell year of biodiversity. Den biologiska mångfaldens år. På många håll runt om i världen gör goda människor allt för att rädda vad som finns kvar och förhindra ytterliggare utdöenden. Samtidigt som vi blickar framåt vill jag samtidigt visa vad vi förlorat, vad som dött ut.
Så vi inte glömmer...

När man pratar om utdöda fåglar tänker nog många, om inte alla på Dronten. Många känner nog också till Vandringdsuvornas och Carolinaparakiternas öde med. Därför väljer jag att inte skriva om dem.
Iallafall inte just nu.

Försvunna skatter. Del 2. Delalandes sporrgök. (Coua delalandei)

För 160 miljoner år sedan började en del av östra gondwanaland spricka upp och bilda det som skulle bli Madagaskar. I 50 miljoner år låg sedan Madagaskar isolerat ute i Indiska oceanen. Med unika habitat och endemiska arter är nu många akut hotade av mänsklig aktivitet och många arter har redan fått sätta livet till.

En av de mindre kända är Delalandes marklevande sporrgök eller Delalandes snigelätande sporrgök som den också kallas. Inte mycket är känt om Delalandes sporrgök som var den största i sin ordning. Den var tillskillnad från många andra gökfåglar inte parasiterande när det gällde häckning. Utan ruvande sina ägg själv.
Den är dessutom den enda i sin ordning som är utdöd.

Delalandes sporrgök förekom i blöt kustrelaterad regnskog på ön Île Sainte-Marie eller Nosy Boraha som den med kallas där de levde av insekter, smådjur och även sniglar, vilket bidrar till det andra namnet snigelätande. Den kan även ha förekommit i toamasina provinsen på fastlandet. Det råder lite oklarhet än idetta. Men alla väldaterade exemplar kommer från Île Sainte-Marie, vilket iof kan vara att det var här de beskrevs för att sedan skickas vidare.

Fjädrarna var högt eftertraktade bland öns urinvånare med sina metalliska blå färger. Runt ögonen var huvudet bart med en ljusare blå hud.
När europeiska bosättare steg iland var sporrgöken redan sällsynt. Bosättarna förde dessutom med sig råttor, katter och andra rovdjur. Stora områden regnskog skövlades och denna skövling fortsätter än idag. I dagsläget finns ingen skog kvar där Delalandes sporrgök förekom.

På många håll skövlas fortfarande områden, även i national parker . På flera håll är den dessutom olaglig. Timmerbaroner har järnkontroll över områden och skövlar ovanligare ädlare arter som "rosewood" som skickas till kina för att bli möbler och musikinstrument.
Sedan människan kom hit för 2000 år sedan har 90 % av landets ursprungliga regnskogar skövlats och bränts, idag finns det mindre 4 % kvar.

Försvunna skatter. Del 1

Det har kallats det sjätte massutdöendet. Aldrig tidigare har så många arter dött ut inom så kort tidsrymd. I regnskogar som skövlas räknar man med över 100 arter varje dag. Många känner man nog inte ens till innan det är försent-
Vissa forskare anspråkar att hälften av jordens djurarter kommer vara utrotade runt år 2100.
I mänsklighetens historia kan alla arter utdöd skyllas på människans inblandning på ett eller annat sätt. Med ett undantag.
I år är det the Internationell year of biodiversity. Den biologiska mångfaldens år. På många håll runt om i världen gör goda människor allt för att rädda vad som finns kvar och förhindra ytterliggare utdöenden. Samtidigt som vi blickar framåt vill jag samtidigt visa vad vi förlorat, vad som dött ut.
Så vi inte glömmer...


Försvunna skatter. Del 1 Bourbon Crested starling " Huppe" (Fregilupus varius)

Trots sin storlek och utseende var Huppe en tillhörande art i familjen starar Sturnidae.
Huppe är lite drygt över 30 cm med en ca 4 cm starkt gul näbb. mest karaktäristiska draget är den kam som båda könen uppvisar. Framåtriktat hos hanar och svagt bakåtriktad hos honor. Huvud och bröst är vita medan vingar och stjärt är svarta med undantag två vita fläckar på vingarna. Huppe honor är ngt mindre i storlek och deras näbb är rakare än hannens svagt böjda.

Huppe förekom på ön Bourbons kustbergs skogar och kustrelaterat inland där ofta vandrade runt på marken där de levde av bär, frukt insekter och kaffe.
Kan tänka mig att när ngn stjäl ens kaffe då kan nog de flesta människor bli ganska grininga.
Det var början på slutet. för huppe.

Arten började minska i antal runt 1830 då jordbruk blev mer utbrett och skövling av ön Bourbons skogar gjorde sig mer och mer synliga på bergens sluttningar. I samband med att fler båtar anlände kom också råttor och iochcmed introduceringen av den indiska Mynan för att utrota vandringsgräshoppor blev det undergången.

Brev av en viss Mr. de Cortimoy beskriver i gamla brev hur han som barn fångade och dödade dussintals med att slå ihjäl dem med en käpp. De var helt orädda. Andra beskrev hade huppe som lätta burfåglar. De blev väldigt tama och lätthanterliga. De hade en ren sångton och matatdes med potatis, banan och kål.

Mr. de Cortimoy kom 10 år senare hem efter en resa i Paris och beskriver att inga spår fanns kvar av Bourbons crested starling.

Sista exemplaret sköts 1837.
Vissa rapporter tyder på att de sista fanns till ca 1868.
Efter det brann de sista orörda skogarna upp som kan ha varit dess sista tillhåll...

Vad är en fastlands ö?

Det låter mycket bättre på engelska en på svenska. Mainland island! Därför kommer jag använda det engelska ordet när jag pratar om det.

Mainland island är ett relativt nytt och spännande concept. ( Några av de större parkerna, bild)
I Conservation sammanhang är de för att skydda skyddsvärda miljöer, flora eller fauna. Återskapa förlorade habitat och skydda dem mot tex introducerade pestdjur som råttor, mink, possums, katter mfl. Ett mainland island är oftast ett instängslat område med rovdjurs säkert stängsel, men kan även vara i vissa fall ett geografiskt område där det intensivt arbetas med effektiva pestprogram. Tillskillnad från öar i havet är en Mainland island alltid utsatt för en kontinuerliga återangrepp från pestdjur och ogräs.



Så varför behövs dom?Introducerade djurarter kan ha förödande effekter på det inhemska djurlivet. Öar är speciellt utsatta. Hawaii har förlorat ca 70 endemiska arter sedan människan satte sin fot på vulkanöarna och ögruppen Maskarenerna som består av tre öar Maurituius, Réunion och Rodrigues Har förlorat över 30 endemiska arter. Mest kända är väl Dronten. ( Bilden visar den utdöda Huppe Fregilupus varius-1840.)

Nya zeeland med tillhörande Norfolk island är inget undantag. 58 arter har dött ut sedan människan steg iland med tillhörande råttor, katter, grisar, possum mfl. Många överlevande arter har nu omplacerats till öar utan rovdjur för att överleva, medan andra fortfarande klamrar sig tag bäst de kan i sin förändliga miljö.



Så varför så viktiga?
-Del för att ge möjligheten till en utsatt skog, flora och fauna att kunna återhämta sig.
- En säker återintroducering av inhemska djur och växter.
- Ger en möjlighet i pestkontroll/arters återhämtning.
- Stoppar minskningen av biologisk mångfald.
Boundary stream är en av dessa "öar" På sina 802 hectar med både låglands skog och bergsskog upp till 1000 meter över havet är Boundary stream hemvistelse åt flera av nya zeelands hotade arter.Hotade växter som kakabeak och gulblommande mistel. En 800 år gammal matai som räddats undan avverkning på 30-talet.
Flera hotade fågelarter som North island brown kiwi, kaka, kokako, NZ falk, kereru och stora populationer av tui, kaikomako, whitehead och north island robin.
Boundary stream är inte en inhängnad ö och pestkontroll förekommer fortfarande av possum, råttor, mink, getter och hjort.
Återintroducering med saddleback "Tieke" har visat sig vara förtidigt då alla "dog ut" igen pga av introducerade rovdjur.

Det mytomspunna Te Urewera är Nya Zeeland största fastlands ö med sina 212,673 hektar. Här finns en stor del av Nya Zeelands alla arter. Det är också här som folk ibland får för sig att se och höra den utdöda Huia. Sista 3 kända individerna sköts utanför wellington i dec 1907. Som bevis på att de fortfarande fanns och man inte ville att de skulle försvinna.








Zealandia-The karori wildlife sanctuary.
Det är där jag håller till mellan 2-3 ggr i veckanoch grejar.
1999 gjorde sig karori wildlife sanctuary som det bara hette då känt för att vara sig den första i världen att stängsla in en fastlands ö i ett rovdjursäkert stängsel. Över 2,3 meter högt och i ett finmaskigt tjockt metall kommer inget igenom utom möjligen minsta musungar. Stängslet går runt om hela de 225 hektar som parken utgör av regenererande låglandskog. Mindre än 5 % av den låglandskog som en gång täckte wellington finns kvar. Över 40 hotade djur och växtarter varav 25 växter som är lokalt utdöda har återintroducerats.
Här finns över 30 fågelarter arter som bla little spotted kiwi och saddleback "Tieke" tillsammans med kaka, whitehead, robin men också de hotade Hihi och bellbird. Uppskattningsviss finns det ba
ra mellan 500-700 hihi kvar på Nya Zeeland. Dessutom finns här "jurassiska" grodor och jättewetor. Wetorna utgör föda till de förhistoriska Tuatara. en ödleliknade reptil vars närmsta släktingar utvecklades innan dinosaurierna, men dog ut samtidigt med dem. Utom på Nya Zeeland. Av little spotted kiwi och saddleback och tuatara är dessa de enda populationer på fastlandet. Övriga populationer finns bara på rovdjursfria öar utanför Nya Zeelands fastland som Tiritiri Matangi, Kapiti och Little Barrier island. Förhoppningsviss kommer även kakariki parakiter återintroduceras under hösten 2010. Kakariki finns redan på Matiu/Somes island utanför Wellington och förhoppningsviss kommer dessa två populationer ngn i framtiden att mötas. Ett par Kakariki från matiu/Somes har redan haft en häckning i karori även om den häckningen misslyckades.
Det är bla en av de främsta orsakerna att jag planterar och driver upp träd som är mest anpassade för fåglar i form av nektar, bär, frukt och bo.
Nu har också Zealandia öppnat sitt nya turistcenter och det är riktigt häftigt. Rörliga modeller av Moafåglar, massor av ljud och coola digitala tekniker. Allt visar hur Nya zeeland var 1000 år sedan, precis innan människorna satte sin fot här. Utställningen fortsätter till andra våningen där man visar arter som dog ut i takt med koloniseringen av fastlandet och vad som görs nu för att rädda det som finns kvar...

Places for Penguins-Hur att få inneboende pingviner och att få dem att stanna!

Eller nästan iaf. Hur att få pingviner att häcka och öka i ett angivet område för att minimera risken att behöva korsa farliga vägar och bosätta sig i folks garage och grillar.

Places for penguins är ett av projekten jag är involverad i. Ett projekt som går ut på att vända den olyckliga trenden med minskningen av little blue penguin (Eudyptula minor) i Wellington.

Little blue penguin, svenskans "Blå dvärgpingvin" är den minsta av alla arter av pingviner. Den är den enda arten i släktet dvärpingviner, men är dock uppdelad på flera underarter. Dvärgpingvinen förekommer på Nya Zeeland och södra Australien, men har synts till så långt bort som Chile. frågan är hurvida de är besökare eller om det finns en häckande koloni som man ännu inte känner till.

Runt om dessa platser minskar pingvinerna.
Introducerade rovdjur som råttor, katter, mink, igelkott, räv, hund mfl går hårt på populationerna. Bara på Nya Zeeland står igelkottar för 40 % av predationen på pingvinägg. Råttor ger sig på nykläckta ungar, medan katt, mink och räv tar fullvuxna djur. Hundar biter ofast bara ihjäl dem. En stor del är dör i trafiken. Juan Carlos var en av dem. Han var en inneboende hos Pelayo Salinas bara ett par 100 meter från oss och blev påkörd av en smitare.
Places for Penguins i Wellington som är en del av Forest & Bird arbetar aktivt med att göra kustområdena mer pingvinvänliga.

Återplantering av kustlevande växter, utsättning av pingvinholkar och utbilda människor om att det finns pingviner i deras närhet fast de inte ser dem är bara några av de saker vi gör.
Problemen med trafikoffer är när pingvinerna lämnar sina hålor för att ta sig ut till havet eller hem. Detta sker precis innan soluppgång och precis efter solnedgång. De häckar gärna en bit i från havet, upp till ett par 100 meter i sökande på bra boplatser. De är precis då de blir påkörda.
Juan Carlos var var inte den första och antagligen inte sist. Även föroreningar, plast och förstörelse av naturliga habitat gör det svårt för världens minsta pingvin att leva.

Att sätta ut holkar på strandsidan av vägen drar ner en hel del trafikoffer då pingviner gärna häckar i holkar och enligt vissa studier kanske tom föredrar holkar framför naturliga hålor.
De ger dessutom ett bra skydd mot folks lösgående hundar på stränder. Ngt vilket också är förbjudet på flesta strandområden. ( tror ni många bryr sig?)
Precis som med ihjälbitna kiwis så räcker det med ett bett för att de ska dö.

En dam ringde till kontoret för en tid sen och förklarade ledsamt hur hennes hund hade bitit ihjäl en pingvin. Hon hade inte först vågat ringa, men efter en tids dåligt samvete tog hon sig mod. Nu mera är hon ett gott exempel på att man ska hålla sina hundar kopplade i strandområden där det finns pingviner.

Effektiva pestkontroller är ett av arbetena och vid min senaste runda fick vi 2 råttor och två minkar.- Fler minkar har dykt upp och frågan är om det finns en familj eller liten koloni runt Tarakena bay?

Restaurering och återplantering av kustlevande växter och arter som skapar bra skydd och boplatser. Arter som flax, Taupata och olika arter av tuvor är ngra av de 2000 växter som planterats ut sedan 2007 då projektet Places for Penguins startade.
Ogräsrensning av introducerade arter som marram gräs and kikuyu gräs. Vilka annars trycker ner känsligare arter.
Över 30 holkar har byggts och i år räknar man med 100 nya holkar byggda av Wellington Zoo som numera är en av våra sponsorer. Utbildning av vuxna och barn på skolor och klasser som hjälper till bygga holkar er ett av många bra sätt att utbilda folk då förvånansvärt många inte vet att det finns pingviner i Wellington.
From Juli till Mars kommer häckningen och holkarna övervakas av mig samt en del av mina voluntärer.

Förhoppningsviss kommer detta leda till en ökning av De små blå pingvinerna och att olyckor som fallet med Juan Carlos blir sällsynta.

RIP Juan Carlos 05/03/2009

http://www.youtube.com/watch?v=w-u0Iu92aeM

Ny webbsida om 1080.

Nu har det kommit en suverän webbsida om 1080 som kommer blåsa hål på alla myter en gång för alla. Fakta, varför det behövs, studier och hur pestdjur även påverkar boskap.
Utan 1080 hade flera djurarter antagligen varit utdöda för länge sen.

http://www.1080facts.co.nz/


Ett samarbete mellan Forest&Bird och Federated Farmers.

Mokihinuis öde.

En olycka kommer sällan ensam.
Mokihinui river en av Nya zeelands större orörda floder i en del av Kahurangi National Park är nu under hot av ett dammbygge. Raviner och bergs sluttningar med uråldrig podocarp skog, bokskog och rödblommande rata kommer dränkas till 80 meters djup och 330 hektar land kommer översvämmas. Området och flodsystemet är också hem till över 16 hotade djurarter. Några av dessa lever i de snabbt forsande floderna blue duck (whio), longfin eel, giant kokopu. I skogen Long-tailed bats, western weka, kereru, och de köttätande powelliphanta sniglarna. Går detta igenom kommer 14 km att dränkas. Djur och växter kommer drunka eller bli avisade från sina naturliga miljöer.
I år är det det biologiska mångfaldens år och här är det den biologiska mångfalden som kommer få betala med sitt liv för att kunna " måste utvinna mer kraft" som energibolaget Meridian säger. Om man tittar på försöjningen se ut idag på sydöns västkust, så inte behövs inte mer el. Det är mer pengar man vill ha...







Whio.

Gruvdrift - Ett sår som aldrig läker...

Som ett äpple, så ruttnar hela systemet innefrån. Att godkänna gruvdrift i nationalparker, orörd urskog och i fall där människors och djurs liv är i fara är illa och för mig helt oförståeligt.
Men det är väl så det går till. Man bara kör över allt och är underlaget halt, ja då sandar man, så går det lättare. Dvs man tystar ner folk genom pengar och mutor. Lovar att man ska återställa skogen till sitt ursprungliga skikt. Ngt som kommer visa sig vara omöjligt att göra. Prat om kirurgiska ingrepp på naturen är bara rent skitsnack .
Sammanlagt är över 7000 hektar hotat. Det är dvs 7 x 7 mil yta som kommer att skövlas på urskog och berg som ska pulveriseras.

Kirurgisk och gruvdrift är två ord som passar lika bra som ärlig och politiker.
Studier av satellitbilder och miljöaspekter över ett kirurgiskt gruvområde med utvinning av kol i USA tagna mellan 1984-2009 visar att även återplantering inte hjälper.
Det är uppskattat att det kommer ta drygt över 2000 år innan skogen återgår till ett normalt ekosystem. Inhemska lövträd som återplanteras i USA i gruvomården växer dåligt eller dör i mycket tidig ålder pga av dåliga jordar, vilket lämnar marken täckt av vidsträckt av gräs och icke inhemska arter av ogräs.
Det ger också stora effekter i vattendrag då gruvdriften exponerar olika salter av svavelväte som i sin tur leder till försurning av floder, bäckar och strömmar. Sediment lagras dessutom vilket missfärgar vattnet brunt eller svart och reducerar ljusförhållanden och syrehalten. Fisk och allt annat levande dör.
Guld som utvinns i mycket mindre skala har samma effekter, det gäller även silver. Guldgrävning leder till utsläpp av zink, koppar, kadmium, arsenik och cyanid som har fruktansvärds konsekvenser i flodsystem.
På vissa håll andvänds krossad limefrukt för att minimera halterna av gifter och sänka försurningen, medan på andra håll används dammar för att kontrollerna nivåerna. Säger sig självt att sätten att förhindra spridning inte går i närheten av vad man vill.
Kol är ju dessutom största boven i den globala uppvärmningen Det är bara hungern efter pengar som gäller. Så gruvdriften isig ger inte bara effketer på närliggande miljöer och djurliv utan hela planeten.
Efter sig lämnar sig sen området som ett ödsligt månlandskap av erosion och ärr. Djur som den stora köttätande snigeln powelliphanta dör ut. Denna snigelart upptäcktes 1994 finns endast bara på berget Mt Augustus som i detta nu krossas för att utvinna kol. Tusen sniglar har omlokaliserats, men med dåliga resultat och höga dödssiffror och för närvarande är resterande sniglar i ett slags fruset limbo i stora frysrum där två heltidsanställda på Department of Conservation sköter om dem.
Är detta slutet för Powelliphanta augustus?

Får gruvbolagen som de vill så kommer naturreservat som Paparoa national park - Kahurangi national park - Mt Aspiring national park - Raikura national park - Coromandel och Great Barrier island tillsammans med Abel Tasman, Fiordland och delar av Stewart Island att förstöras. Dessa platser är bland de mest pristina och orörda platser på Nya Zeeland som finns.

Flera hotade djuarter finns bara i dessa natur reservat och ingen annanstans. Speciellt hotade är de få inhemska grodarter som finns kvar, en grupp grodor som överlevt sedan Juratiden isolerade på Nya Zeeland. Kiwi och flera andra endemiska fåglar som kakan är akut hotade tillsammans med flera andra djur som köttätande sniglar.

Dessutom skadar det Nya Zeelands rykte som 100 % Pure Clean Green. Ett rykte som iof är ganska bullshit tanke på att flesta av husen inte har isolering och eldar kol till uppvärmning som bara går rakt ut istället för att värma frusna stackare som mig inomhus. Tittar man på vad inkomsterna ger så ger gruvdriften in bara 3 % av Nya zeelands hela inkomst. Natureservat ger up till 20 % i inkomst ifrån mest turister och turister vill se friska gröna skogar, inte månlandskap av döende natur.
Går detta igenom så kommer i slutänden istället kosta Nya Zeeland miljoner i förlorad inkomst.

Ett av regeringens och gruvfolkets försök med att övertyga folket är att de ska hamna på samma nivå i gruvdriftsbaserad inkomst som Australien. Ngt som är omöjligt då Australien har otroligt mycket större kvantiter av värdefull mineral än vad NZ ens kommer i närheten av.
Inte heller skapar det nya jobb. Jämför man med hur många som jobbar inom gruvdrfit 2008 jobbade 5800 personer inom gruvdrift mot 108 000 personer som jobbade inom turism och många fler inom sektorer där turism är en påverkande del och detta gäller även inom conservationdelen med. Inte heller skapar det jobb lokalt eftersom hög betalda och utbildade jobb sällan går till lokala befolkningar.

Risken med att gruvföretagen överger sina gruvor eller går i konkurs är också en hög riskfaktor och i fallet med tui gruvorna i Te Aroha, står nu skattebetalarna för kostnaden att städa upp reda ut skadorna, vilket hittills har kostat över 10 miljoner dollar.
Så att säga att gruvdriften boostar Nya Zeelands ekonomi är bara bullshit för vad vi gör är att förstöra det som egentligen inbringar pengar, om det nu är vad man vill ha.

Det är sorgligt att se att man inte har lärt sig ngt alls av 200 år av tidigare misstag och inte förrän det är försent kommer man förstå vad man gjort.-