Ny webbsida om 1080.

Nu har det kommit en suverän webbsida om 1080 som kommer blåsa hål på alla myter en gång för alla. Fakta, varför det behövs, studier och hur pestdjur även påverkar boskap.
Utan 1080 hade flera djurarter antagligen varit utdöda för länge sen.

http://www.1080facts.co.nz/


Ett samarbete mellan Forest&Bird och Federated Farmers.

Mokihinuis öde.

En olycka kommer sällan ensam.
Mokihinui river en av Nya zeelands större orörda floder i en del av Kahurangi National Park är nu under hot av ett dammbygge. Raviner och bergs sluttningar med uråldrig podocarp skog, bokskog och rödblommande rata kommer dränkas till 80 meters djup och 330 hektar land kommer översvämmas. Området och flodsystemet är också hem till över 16 hotade djurarter. Några av dessa lever i de snabbt forsande floderna blue duck (whio), longfin eel, giant kokopu. I skogen Long-tailed bats, western weka, kereru, och de köttätande powelliphanta sniglarna. Går detta igenom kommer 14 km att dränkas. Djur och växter kommer drunka eller bli avisade från sina naturliga miljöer.
I år är det det biologiska mångfaldens år och här är det den biologiska mångfalden som kommer få betala med sitt liv för att kunna " måste utvinna mer kraft" som energibolaget Meridian säger. Om man tittar på försöjningen se ut idag på sydöns västkust, så inte behövs inte mer el. Det är mer pengar man vill ha...







Whio.

Gruvdrift - Ett sår som aldrig läker...

Som ett äpple, så ruttnar hela systemet innefrån. Att godkänna gruvdrift i nationalparker, orörd urskog och i fall där människors och djurs liv är i fara är illa och för mig helt oförståeligt.
Men det är väl så det går till. Man bara kör över allt och är underlaget halt, ja då sandar man, så går det lättare. Dvs man tystar ner folk genom pengar och mutor. Lovar att man ska återställa skogen till sitt ursprungliga skikt. Ngt som kommer visa sig vara omöjligt att göra. Prat om kirurgiska ingrepp på naturen är bara rent skitsnack .
Sammanlagt är över 7000 hektar hotat. Det är dvs 7 x 7 mil yta som kommer att skövlas på urskog och berg som ska pulveriseras.

Kirurgisk och gruvdrift är två ord som passar lika bra som ärlig och politiker.
Studier av satellitbilder och miljöaspekter över ett kirurgiskt gruvområde med utvinning av kol i USA tagna mellan 1984-2009 visar att även återplantering inte hjälper.
Det är uppskattat att det kommer ta drygt över 2000 år innan skogen återgår till ett normalt ekosystem. Inhemska lövträd som återplanteras i USA i gruvomården växer dåligt eller dör i mycket tidig ålder pga av dåliga jordar, vilket lämnar marken täckt av vidsträckt av gräs och icke inhemska arter av ogräs.
Det ger också stora effekter i vattendrag då gruvdriften exponerar olika salter av svavelväte som i sin tur leder till försurning av floder, bäckar och strömmar. Sediment lagras dessutom vilket missfärgar vattnet brunt eller svart och reducerar ljusförhållanden och syrehalten. Fisk och allt annat levande dör.
Guld som utvinns i mycket mindre skala har samma effekter, det gäller även silver. Guldgrävning leder till utsläpp av zink, koppar, kadmium, arsenik och cyanid som har fruktansvärds konsekvenser i flodsystem.
På vissa håll andvänds krossad limefrukt för att minimera halterna av gifter och sänka försurningen, medan på andra håll används dammar för att kontrollerna nivåerna. Säger sig självt att sätten att förhindra spridning inte går i närheten av vad man vill.
Kol är ju dessutom största boven i den globala uppvärmningen Det är bara hungern efter pengar som gäller. Så gruvdriften isig ger inte bara effketer på närliggande miljöer och djurliv utan hela planeten.
Efter sig lämnar sig sen området som ett ödsligt månlandskap av erosion och ärr. Djur som den stora köttätande snigeln powelliphanta dör ut. Denna snigelart upptäcktes 1994 finns endast bara på berget Mt Augustus som i detta nu krossas för att utvinna kol. Tusen sniglar har omlokaliserats, men med dåliga resultat och höga dödssiffror och för närvarande är resterande sniglar i ett slags fruset limbo i stora frysrum där två heltidsanställda på Department of Conservation sköter om dem.
Är detta slutet för Powelliphanta augustus?

Får gruvbolagen som de vill så kommer naturreservat som Paparoa national park - Kahurangi national park - Mt Aspiring national park - Raikura national park - Coromandel och Great Barrier island tillsammans med Abel Tasman, Fiordland och delar av Stewart Island att förstöras. Dessa platser är bland de mest pristina och orörda platser på Nya Zeeland som finns.

Flera hotade djuarter finns bara i dessa natur reservat och ingen annanstans. Speciellt hotade är de få inhemska grodarter som finns kvar, en grupp grodor som överlevt sedan Juratiden isolerade på Nya Zeeland. Kiwi och flera andra endemiska fåglar som kakan är akut hotade tillsammans med flera andra djur som köttätande sniglar.

Dessutom skadar det Nya Zeelands rykte som 100 % Pure Clean Green. Ett rykte som iof är ganska bullshit tanke på att flesta av husen inte har isolering och eldar kol till uppvärmning som bara går rakt ut istället för att värma frusna stackare som mig inomhus. Tittar man på vad inkomsterna ger så ger gruvdriften in bara 3 % av Nya zeelands hela inkomst. Natureservat ger up till 20 % i inkomst ifrån mest turister och turister vill se friska gröna skogar, inte månlandskap av döende natur.
Går detta igenom så kommer i slutänden istället kosta Nya Zeeland miljoner i förlorad inkomst.

Ett av regeringens och gruvfolkets försök med att övertyga folket är att de ska hamna på samma nivå i gruvdriftsbaserad inkomst som Australien. Ngt som är omöjligt då Australien har otroligt mycket större kvantiter av värdefull mineral än vad NZ ens kommer i närheten av.
Inte heller skapar det nya jobb. Jämför man med hur många som jobbar inom gruvdrfit 2008 jobbade 5800 personer inom gruvdrift mot 108 000 personer som jobbade inom turism och många fler inom sektorer där turism är en påverkande del och detta gäller även inom conservationdelen med. Inte heller skapar det jobb lokalt eftersom hög betalda och utbildade jobb sällan går till lokala befolkningar.

Risken med att gruvföretagen överger sina gruvor eller går i konkurs är också en hög riskfaktor och i fallet med tui gruvorna i Te Aroha, står nu skattebetalarna för kostnaden att städa upp reda ut skadorna, vilket hittills har kostat över 10 miljoner dollar.
Så att säga att gruvdriften boostar Nya Zeelands ekonomi är bara bullshit för vad vi gör är att förstöra det som egentligen inbringar pengar, om det nu är vad man vill ha.

Det är sorgligt att se att man inte har lärt sig ngt alls av 200 år av tidigare misstag och inte förrän det är försent kommer man förstå vad man gjort.-

Going Native...

Nu får det vara slut med fjantandet med petunior, pelargoner, tulpaner, rhododendron, buxbom och annat trams som kräver en massa tid och jobbig skötsel. Satsa på enkelt och naturligt istället och som faktiskt behövs i vår närhet. Är det ngt jag lärt mig som trädgårdsmästare så är det att folk vill ha lättskött trädgård.

Om du vill spela din del av bevara våran planet naturlig och grön så bör du plantera lokala arter av naturligt förekommande växter och träd. Det är inte bara enkelt och lättskött men du restaurerar ett stycke (Ibland hotad) natur med. Satsa på att använda lokalt, naturligt förekommande växter och träd (med vissa undantag). Detta ger även en chans för hotade växter och träd att återhämta sig. Lokala arter är självklart anpassade för sin levnadsmiljö och behöver inte tas hand om. De sköter sig själva och klarar sig på det regn som himlen ger och den näring som finns i jorden och allt annats som moder natur skänker dem.
Dessutom skapar man ju en bit natur som gått förlorad pga av mänsklig aktivitet ofta inne i en urban miljö.
Även bara små utrymmen av planteringar eller rabatter ut med hus och vägar funkar utmärkt, är ndvändiga och ger även en chans till en biologisk mångfald då fler insekter som fjärilar och humlor vilket lockar till sig flera fåglar som olika sångare och trastar och nektarätare.

Trenderna har dessutom på sista tiden varit mycket mer terrasser, trädäck, betong och plattor. Ngt som inte gynnar särskilt mycket djur och växtliv. Tomma stora ytor med få eller inga gömställen är sällan till ngn fördel. Bor man tyvärr så eller har balkong är alternativet krukor, vilket självklart är bättre än inget.
(Bara i London sista året har gröna ytor 22 gånger större än Hyde park asfalterats)

Det jag funderat på senaste tiden är bla hur man ska kunna återskapa naturlig inhemsk natur mitt i en urban miljöer. Jag vet att liknande projekt finns runt om i världen. Hängande trädgårdar från skyskrapor eller som att bygga en park uppe på New Yorks gamla monorail system.

Att inte vara för snål är ett av de viktigaste att tänka på, men vill man spara pengar välj då att plocka frön i din närhet, dvs ekosourceing.
Välj många olika sorters lokala förekommande växter.
Plocka inte heller bort döda blad och blommor under höst och vinter då de utgör föda och gömseln åt flera djurgrupper.
Låt det även finnas ett tjock gott lager jord och mull för ryggradslösa djur som i sin tur är föda för fåglar och ödlor.
Självklart kan det vara svårt att variera sig beroend på miljön, men krypande och taggiga buskar
ger ett mycket bra skydd för småfåglar. Sätt upp olika sorters holkar för både insekter, fladdermöss och fåglar.
Lämna ytor med högt gräs vilket utgör hem för många insekter som fåglar äter.
Ett fågelbad eller ännu bättre en dam är att föredra då många våtmarken runt om i världen dikas ut för att ge plats åt åkermark och bostäder och kan ge hem åt hotade grodor, paddor och salamandrar. Vilka är förövrigt suveräna på att äta skadeinsekter.





Vad som menas är att vad folk planterar och gör i sina trädgårdar och publika områden kan betyda mycket för djur och växters överlevnad och i slutändan även vårat eget välbefinnande.

Restoring health to our forests. Del 2

Med så lite skog som finns kvar så måste vi göra vad vi kan för att skydda dem.
Det största problemet är introducerade pestdjur. Följt av skogsaverkning, plantering av nya trädslag samt klimatförändringar. Ett exempel på där klimatförändringar påverkar ekosystemet är att långa varma sommrar producerar mer frön och bär, vilket leder till en explosion av gnagare. De pestdjuren får isin tur en större påverkan på den inhemska floran och faunan. Klimatförändringarna ökar oxkså möjligheten för introducerade ogräs att öka sitt spridningsområde. De invaderar skogar, kväver dem och tränger ut inhemska arter. Utan en effektiv pestkontroll skulle många arter som både kiwi och kokako dö ut och ekosystemen skulle kollapsa.

Inhemska skogar är inte bara hem åt flora och fauna. utan spelar en mycket större roll i jordens kretslopp. En inhemsk "native" skog förvarar 20 % mer koldioxid än vad ett plantage gör av introducerad tallskog gör. Genom att minska plantager av introducerade arter kan man även dra ner på utsläppen av växthusgaser. Dessutom ökar det som sagt den biologiska mångfalden.

De skogar som idag är skyddade i Nya zeeland i nationalparker och liknande är kvar för att man förr i tiden inte satte ngt värde i dem. Idag är de skyddade för att det är det sista vi har kvar.
De stora kauri skogarna i norr ( se bild), låglands regnskogarna runt Wellington mfl är nu borta. Numera hotas de få kvar naturområden som finns kvar av gruvdrift (http://www.forestandbird.org.nz/saving-our-environment/mining-q), även i nationalparkerna tex Abel Tasman samt av jordbruk ( se Mackenzie Basin).

Tillsammans med Department of conservation samt non profit organisationen
Forest& bird är några av de som arbetar aktivt för att skydda skogarna. I partnership med bla kakapo recovery progammet, BNZ Save the kiwi trust finns ett utbrett arbetsområde av volunteerer som arbetar med att driva upp, plantera, regenerera naturlig skog samt utbredda pestprogram runt om i landet.

Att bygga gröna "korridorrer" för att sammanlänka områden med inhemsk skog för att få arter som fåglar kunna röra sig naturligt mellan dem. Ett exempel som skulle kunna fungera är Miramar. Halvön kan identifieras som en möjlig övergång mellan Rimutakas till East Harbour Regional Park och vidare till Zealandia- karori wildlife sanctuary. Ett vädligt bra område som har skyddats och som nu arbetas med mödosamt är området i Waitakare ranges väster om Auckland. Området som kallas Ark in the park är ett 2500 hectart stort område som med hjälp av blavolunterer från Forest&bird, Auckland regional council nu rensats och skyddas från introducerade pestdjur. Utrotningshotade arter som Hihi, North island robins, whiteheads och kokako har med säkerhet återintroducerats till skogen och trivs och förökar sig. Återigen flödar fågelsången bland de mäktiga kauriträden som de så en gång gjorde för över 100 år sedan. Det finns dessutom planer på att utöka omårdet från 2500 hektar till 17 000 hektar

Genom odling och utplantering och skydd så ser vi till att skogen restaureras och bevaras till den gröna slöja som en gång täckte Nya Zeeland...

Restoring health to our forests.

När jag ändå pratar om introducerade pestdjur så kan jag fortsätta om de introducerade djur som gör stor skada på skogarna, djur som introducerats för mat, päls och jakt.
Större djur som vildsvin, hjortar, getter, zebra och älg (vid ett tillfälle) och mindre djur som possum, mink, råttor och kaniner. Ett flertal förvildade fåglar med som fasan, vaktlar, kalkon, påfågel, knölsvan mfl.

En del introducerade fåglar kan iof göra en del nytta där inhemska arter dött ut genom att sprida frön från orginalväxten bra långt som flera kilometer. Det är därför det är viktigt att de arter som är stora nog att kunna äta frön och bär som kererun finns i omgivningarna för att kunna få en naturlig spridning. se tidigare inlägg. Flera arter växter runt om jorden är utrotningshotade pga av att de saknar en lämplig värd som sprider deras frön.

Ett av de bästa exemplen är Dronten från Mauritius.
Dronten var den enda fågel som var stor nog att kunna äta frukterna av Tambalacoque (Sideroxylon grandiflorum) Sedan dronten dog ut 1681 fanns ingen som kunde sprida frukterna, och dels för att de behövde passera drontens matsmältningsystem för att kunna gro. I slutet av 1970-talet fanns bara 13 st gamla träd kvar. Tester med att tvångsmata kalkoner för att få fröna kunna gro visade sig fungera och den tekniken används än idag.

Alla världens skogar är unika och inte minst de som växer på Nya Zeeland. De Nya Zeelänska skogarna är hem åt många av de mest utrotningshotade växter och djuren i världen. Innan människorna satte sina första fotspår hade Nya Zeeland legat isolerat i 80 miljoner år. När Gondwana sprack upp seglade kontinenten Zealandia ensam ut i stilla havet från Australien och Antarktis och skapade sig sin egen lost world. Landet som tiden glömde.

Landet beboddes av uråldriga hundliknande krokodiler som kunde klättra i träd, gigantiska moafåglar, primitiva däggdjur och köttätande sniglar. Nattlevande papegojor utan flygförmåga och jätte geckos. Himmlen var fylld av skönsång av fåglar vars närmsta släktingar har glömts bort i tiden. Kokakon, Huian och Tieke är tre av dessa sk wattlebirds som överlevde till mäniskan satte sina första spår i landet. Skogar täckte 90 % av landet.

Idag...
Så finns bara 35 % skog kvar. 30 % av dessa 35 är numera reservat. Bara 5 % av dessa 35 är orörd urskog varav vissa allmänheten inte har tillträde till.
De mest fascinerande och unika arterna som moafåglarna, huian och många fler har dött ut. Många hänger fortfarande på en skör lina till att föras upp på listan över utdöda arter.

Skogsaverkning, nedbränning för farmland och introducerandet av nya rovdjur och betande djur samt ogräs har gett ofattbara och förskräckliga resultat.
Av de skogar som finns idag är nästan allt begränsat till skog i bergsområden, av de låglands skogar som fanns är nästan allt borta.

Största hotet är dock introducerade pestdjur.Råttor, possums, mink, getter, vildsvin och hjort är det huvudsakliga hotet mot skogens hälsa och den naturliga mångfalden. Eftersom Nya Zeeland utvecklades isolerat, saknar både floran och faunan skydd från de rovdjur som kom iland samtidigt med människorna.
Fåglar utan flygförmåga eller fågelungar och ägg är lätta byten. Inte ens om de häckar i träd är de säkra. De tävlar dessutom om föda som bär, blad, knoppar och insekter.

De betande djur som getter, hjortar och possums betar av de mer känsliga växterna i ekosystemet som rata ( se bild före och efter), fuchisa och mistel. De förstör skogens undervegetation, vilket hindrar en återväxt av frön och plantor under trädkronorna.

Eftersom de flesta av skogarna ligger i de mest otillgängliga bergstrakter är det viktigt med en pestkontroll. Flesta trakterna är för svårtillgängliga för att kunna ha en effektiv kontroll med fällor, betestationer med gift eller jakt och därför är det alternativet 1080. Det är effektivt och mest prisvärda alternativet för att hålla en pestkontroll över stora skogsområden.

1080 är ett viktigt verktyg för en överlevnad av en pesthotat skog och många arters överlevnad som exempel kokakon som antagligen hade varit utdöd om det inte vore för denna typ av pestkontroll.

1080 hittas naturligt i bla tebusken och den Nya zeelänska Puha och i många andra växt arter världen över.
Det bryts ner snabbt och ansamlas inte i naturen.
Efter en operation återhämtar sig skogen förvånandsvärt fort och fågelpopulationerna ökar snabbt, eftersom avbetning och avsaknaden av rovdjur upphör. (Se bilder före och efter)

Tyvärr finns det en del motståndare inte minst bland jägare.
Paul Cutfield är dock inte en av dem.Han är hjortjägare och en av dem som för pestkontroll genom av jakt i Aorangi forest park. Paul säger att efter ett 1080 drop 2006 exploderade skogen i återväxt och fågellivet återvände i flockar. Detta visar hur effektivt denna typ av pestkontroll är.
Han har liten förståelse för de jägare som har "fobi" för användandet av 1080. De är oroade för gifter i naturen säger de, men allt det handlar om är "by-kill" av hjort ( kom inte på ngn bra översättning, kan ju inte säga bidöd heller, det är ju inte bin vi talar om-.)
Folk hittar på alla möjliga orsaker för att stoppa det, när det bara handlar om hjort. Även en del tamdjur som hudn har dött, men där handlar det om folk som har sina djur lösa ( vilket de inte ska ha) ( hjortbetat skog bild)
Han fortsätter med att hela anti-1080 argumentet är surrounded by ignorance, and it thrives on ignorance.
Visst har även en del inhemska fåglar stryk med, ( ett fåtal), men 6 månader efteråt så har du otroliga resultat med en återhämtande skog.

Dock finns det fler motståndare med och I Coromandel vill man stoppa det helt. Uttdrag från artiklen nedan:

Coromandel board votes to ban 1080

Wednesday Dec 2, 2009
The use of the controversial supertoxin 1080 may be banned in the Coromandel area, following a meeting of the Coromandel/Colville Community Board today. The board voted unanimously to ban the poison and put in place a policy of eradicating pests by hunting, trapping and the use of non-residual poisons only.
1080, used for killing possums and rats, has come under fire from environmental groups, who claim it kills native wildlife and may contaminate waterways. Upper Coromandel Landcare Association spokesperson Reihana Robinson says the decision, although non-binding, was "broadly reflective of public opinion."
"Coromandel wants an end to reckless poisoning that disrupts fragile ecosystems, taints public drinking water, slaughters hundreds of non-target species, kills pets, and threatens tourism jobs," Ms Robinson says.

The local decision will be referred to the full Thames Coromandel District Council.

Jag förstår verkligen inte hur det påverkar turismen. Det är snarare motsatsen. Turister vill se en frisk och grön skog. Inte en döende sådan utan fåglar. Har det ihjäl husdjur så får man se till att inte ha dem lösa i skogen och att det förgiftar dricksvattnet finns inga vetenskapliga belägg för. Snarare tvärtom, det bryts ner till naturliga tillståndsdelar i vattnet.
Ingen människa har nånsin förgiftats eller påverkats av 1080.
Det är tagiskt om detta går igenom...

Detta är det bästa alternativet vi har för att skydda våra unika skogar på Nya zeeland och utan detta skulle skogen förloras för alltid...

Help us look after our forests!

http://www.forestandbird.org.nz/home

Towards a Pest-Free Peninsula

Tanke på inlägget den 2 januari om Miramar som en pestfri halvö, så kan jag följa upp med detta.

Wellington City Council har sedan 1995 jobbat med att göra Miramar till pestfri plats för att öka den biologiska mångfalden på halvön.
2002 var Miramar så pass överbefolkat av Possums att varken Kereru eller tui fanns i området.
Halvön identifierades också som en möjlig övergång mellan Rimutakas till East Harbour Regional Park och vidare till karori wild life sanctuary.
I bevarandestatus tar inte Miramar hem särskilt många poäng då största delen av halvöns på 822 hektar area, uppdelat på 6.5km x 2.5 bred är privata hushåll, men även en del större företag som Civil Aviation, N Z Defence Force, Miramar Golf Course, vilka tar upp ca 50 % av halvöns yta.
(Om man inte gör den till tidigare inlägg, Native New Zealand urban area)
I Februari 2003 sattes 647 betesfällor ut med ca 100 meters avstånd. Betet lades ut tills det upphörde försvinna.
Följande år i Februari 2004 hade inget av betet tagits av ngn av de 647 fällorna under två månader. Possumhundar sattes in, pollenanalyser och vaxblock för tandavtryck undersöktes, men ända spåret var av råttor.
Den sista kända possumen fångades i Februari 2006, vilket var en juvenile hona. Men hon hade antagligen blivit utsläppt.

I Januari 2004 häckade de första tui och sedan dess har både kingsfiskare (Kotare) och kereru hittat tillbaka. ( Inte för att jag har sett ngn kereru dock)
Läs hela artikeln här.
http://www.pestfreepeninsula.org.nz/?page_id=148