Restoring health to our forests. Del 2

Med så lite skog som finns kvar så måste vi göra vad vi kan för att skydda dem.
Det största problemet är introducerade pestdjur. Följt av skogsaverkning, plantering av nya trädslag samt klimatförändringar. Ett exempel på där klimatförändringar påverkar ekosystemet är att långa varma sommrar producerar mer frön och bär, vilket leder till en explosion av gnagare. De pestdjuren får isin tur en större påverkan på den inhemska floran och faunan. Klimatförändringarna ökar oxkså möjligheten för introducerade ogräs att öka sitt spridningsområde. De invaderar skogar, kväver dem och tränger ut inhemska arter. Utan en effektiv pestkontroll skulle många arter som både kiwi och kokako dö ut och ekosystemen skulle kollapsa.

Inhemska skogar är inte bara hem åt flora och fauna. utan spelar en mycket större roll i jordens kretslopp. En inhemsk "native" skog förvarar 20 % mer koldioxid än vad ett plantage gör av introducerad tallskog gör. Genom att minska plantager av introducerade arter kan man även dra ner på utsläppen av växthusgaser. Dessutom ökar det som sagt den biologiska mångfalden.

De skogar som idag är skyddade i Nya zeeland i nationalparker och liknande är kvar för att man förr i tiden inte satte ngt värde i dem. Idag är de skyddade för att det är det sista vi har kvar.
De stora kauri skogarna i norr ( se bild), låglands regnskogarna runt Wellington mfl är nu borta. Numera hotas de få kvar naturområden som finns kvar av gruvdrift (http://www.forestandbird.org.nz/saving-our-environment/mining-q), även i nationalparkerna tex Abel Tasman samt av jordbruk ( se Mackenzie Basin).

Tillsammans med Department of conservation samt non profit organisationen
Forest& bird är några av de som arbetar aktivt för att skydda skogarna. I partnership med bla kakapo recovery progammet, BNZ Save the kiwi trust finns ett utbrett arbetsområde av volunteerer som arbetar med att driva upp, plantera, regenerera naturlig skog samt utbredda pestprogram runt om i landet.

Att bygga gröna "korridorrer" för att sammanlänka områden med inhemsk skog för att få arter som fåglar kunna röra sig naturligt mellan dem. Ett exempel som skulle kunna fungera är Miramar. Halvön kan identifieras som en möjlig övergång mellan Rimutakas till East Harbour Regional Park och vidare till Zealandia- karori wildlife sanctuary. Ett vädligt bra område som har skyddats och som nu arbetas med mödosamt är området i Waitakare ranges väster om Auckland. Området som kallas Ark in the park är ett 2500 hectart stort område som med hjälp av blavolunterer från Forest&bird, Auckland regional council nu rensats och skyddas från introducerade pestdjur. Utrotningshotade arter som Hihi, North island robins, whiteheads och kokako har med säkerhet återintroducerats till skogen och trivs och förökar sig. Återigen flödar fågelsången bland de mäktiga kauriträden som de så en gång gjorde för över 100 år sedan. Det finns dessutom planer på att utöka omårdet från 2500 hektar till 17 000 hektar

Genom odling och utplantering och skydd så ser vi till att skogen restaureras och bevaras till den gröna slöja som en gång täckte Nya Zeeland...

Restoring health to our forests.

När jag ändå pratar om introducerade pestdjur så kan jag fortsätta om de introducerade djur som gör stor skada på skogarna, djur som introducerats för mat, päls och jakt.
Större djur som vildsvin, hjortar, getter, zebra och älg (vid ett tillfälle) och mindre djur som possum, mink, råttor och kaniner. Ett flertal förvildade fåglar med som fasan, vaktlar, kalkon, påfågel, knölsvan mfl.

En del introducerade fåglar kan iof göra en del nytta där inhemska arter dött ut genom att sprida frön från orginalväxten bra långt som flera kilometer. Det är därför det är viktigt att de arter som är stora nog att kunna äta frön och bär som kererun finns i omgivningarna för att kunna få en naturlig spridning. se tidigare inlägg. Flera arter växter runt om jorden är utrotningshotade pga av att de saknar en lämplig värd som sprider deras frön.

Ett av de bästa exemplen är Dronten från Mauritius.
Dronten var den enda fågel som var stor nog att kunna äta frukterna av Tambalacoque (Sideroxylon grandiflorum) Sedan dronten dog ut 1681 fanns ingen som kunde sprida frukterna, och dels för att de behövde passera drontens matsmältningsystem för att kunna gro. I slutet av 1970-talet fanns bara 13 st gamla träd kvar. Tester med att tvångsmata kalkoner för att få fröna kunna gro visade sig fungera och den tekniken används än idag.

Alla världens skogar är unika och inte minst de som växer på Nya Zeeland. De Nya Zeelänska skogarna är hem åt många av de mest utrotningshotade växter och djuren i världen. Innan människorna satte sina första fotspår hade Nya Zeeland legat isolerat i 80 miljoner år. När Gondwana sprack upp seglade kontinenten Zealandia ensam ut i stilla havet från Australien och Antarktis och skapade sig sin egen lost world. Landet som tiden glömde.

Landet beboddes av uråldriga hundliknande krokodiler som kunde klättra i träd, gigantiska moafåglar, primitiva däggdjur och köttätande sniglar. Nattlevande papegojor utan flygförmåga och jätte geckos. Himmlen var fylld av skönsång av fåglar vars närmsta släktingar har glömts bort i tiden. Kokakon, Huian och Tieke är tre av dessa sk wattlebirds som överlevde till mäniskan satte sina första spår i landet. Skogar täckte 90 % av landet.

Idag...
Så finns bara 35 % skog kvar. 30 % av dessa 35 är numera reservat. Bara 5 % av dessa 35 är orörd urskog varav vissa allmänheten inte har tillträde till.
De mest fascinerande och unika arterna som moafåglarna, huian och många fler har dött ut. Många hänger fortfarande på en skör lina till att föras upp på listan över utdöda arter.

Skogsaverkning, nedbränning för farmland och introducerandet av nya rovdjur och betande djur samt ogräs har gett ofattbara och förskräckliga resultat.
Av de skogar som finns idag är nästan allt begränsat till skog i bergsområden, av de låglands skogar som fanns är nästan allt borta.

Största hotet är dock introducerade pestdjur.Råttor, possums, mink, getter, vildsvin och hjort är det huvudsakliga hotet mot skogens hälsa och den naturliga mångfalden. Eftersom Nya Zeeland utvecklades isolerat, saknar både floran och faunan skydd från de rovdjur som kom iland samtidigt med människorna.
Fåglar utan flygförmåga eller fågelungar och ägg är lätta byten. Inte ens om de häckar i träd är de säkra. De tävlar dessutom om föda som bär, blad, knoppar och insekter.

De betande djur som getter, hjortar och possums betar av de mer känsliga växterna i ekosystemet som rata ( se bild före och efter), fuchisa och mistel. De förstör skogens undervegetation, vilket hindrar en återväxt av frön och plantor under trädkronorna.

Eftersom de flesta av skogarna ligger i de mest otillgängliga bergstrakter är det viktigt med en pestkontroll. Flesta trakterna är för svårtillgängliga för att kunna ha en effektiv kontroll med fällor, betestationer med gift eller jakt och därför är det alternativet 1080. Det är effektivt och mest prisvärda alternativet för att hålla en pestkontroll över stora skogsområden.

1080 är ett viktigt verktyg för en överlevnad av en pesthotat skog och många arters överlevnad som exempel kokakon som antagligen hade varit utdöd om det inte vore för denna typ av pestkontroll.

1080 hittas naturligt i bla tebusken och den Nya zeelänska Puha och i många andra växt arter världen över.
Det bryts ner snabbt och ansamlas inte i naturen.
Efter en operation återhämtar sig skogen förvånandsvärt fort och fågelpopulationerna ökar snabbt, eftersom avbetning och avsaknaden av rovdjur upphör. (Se bilder före och efter)

Tyvärr finns det en del motståndare inte minst bland jägare.
Paul Cutfield är dock inte en av dem.Han är hjortjägare och en av dem som för pestkontroll genom av jakt i Aorangi forest park. Paul säger att efter ett 1080 drop 2006 exploderade skogen i återväxt och fågellivet återvände i flockar. Detta visar hur effektivt denna typ av pestkontroll är.
Han har liten förståelse för de jägare som har "fobi" för användandet av 1080. De är oroade för gifter i naturen säger de, men allt det handlar om är "by-kill" av hjort ( kom inte på ngn bra översättning, kan ju inte säga bidöd heller, det är ju inte bin vi talar om-.)
Folk hittar på alla möjliga orsaker för att stoppa det, när det bara handlar om hjort. Även en del tamdjur som hudn har dött, men där handlar det om folk som har sina djur lösa ( vilket de inte ska ha) ( hjortbetat skog bild)
Han fortsätter med att hela anti-1080 argumentet är surrounded by ignorance, and it thrives on ignorance.
Visst har även en del inhemska fåglar stryk med, ( ett fåtal), men 6 månader efteråt så har du otroliga resultat med en återhämtande skog.

Dock finns det fler motståndare med och I Coromandel vill man stoppa det helt. Uttdrag från artiklen nedan:

Coromandel board votes to ban 1080

Wednesday Dec 2, 2009
The use of the controversial supertoxin 1080 may be banned in the Coromandel area, following a meeting of the Coromandel/Colville Community Board today. The board voted unanimously to ban the poison and put in place a policy of eradicating pests by hunting, trapping and the use of non-residual poisons only.
1080, used for killing possums and rats, has come under fire from environmental groups, who claim it kills native wildlife and may contaminate waterways. Upper Coromandel Landcare Association spokesperson Reihana Robinson says the decision, although non-binding, was "broadly reflective of public opinion."
"Coromandel wants an end to reckless poisoning that disrupts fragile ecosystems, taints public drinking water, slaughters hundreds of non-target species, kills pets, and threatens tourism jobs," Ms Robinson says.

The local decision will be referred to the full Thames Coromandel District Council.

Jag förstår verkligen inte hur det påverkar turismen. Det är snarare motsatsen. Turister vill se en frisk och grön skog. Inte en döende sådan utan fåglar. Har det ihjäl husdjur så får man se till att inte ha dem lösa i skogen och att det förgiftar dricksvattnet finns inga vetenskapliga belägg för. Snarare tvärtom, det bryts ner till naturliga tillståndsdelar i vattnet.
Ingen människa har nånsin förgiftats eller påverkats av 1080.
Det är tagiskt om detta går igenom...

Detta är det bästa alternativet vi har för att skydda våra unika skogar på Nya zeeland och utan detta skulle skogen förloras för alltid...

Help us look after our forests!

http://www.forestandbird.org.nz/home

Towards a Pest-Free Peninsula

Tanke på inlägget den 2 januari om Miramar som en pestfri halvö, så kan jag följa upp med detta.

Wellington City Council har sedan 1995 jobbat med att göra Miramar till pestfri plats för att öka den biologiska mångfalden på halvön.
2002 var Miramar så pass överbefolkat av Possums att varken Kereru eller tui fanns i området.
Halvön identifierades också som en möjlig övergång mellan Rimutakas till East Harbour Regional Park och vidare till karori wild life sanctuary.
I bevarandestatus tar inte Miramar hem särskilt många poäng då största delen av halvöns på 822 hektar area, uppdelat på 6.5km x 2.5 bred är privata hushåll, men även en del större företag som Civil Aviation, N Z Defence Force, Miramar Golf Course, vilka tar upp ca 50 % av halvöns yta.
(Om man inte gör den till tidigare inlägg, Native New Zealand urban area)
I Februari 2003 sattes 647 betesfällor ut med ca 100 meters avstånd. Betet lades ut tills det upphörde försvinna.
Följande år i Februari 2004 hade inget av betet tagits av ngn av de 647 fällorna under två månader. Possumhundar sattes in, pollenanalyser och vaxblock för tandavtryck undersöktes, men ända spåret var av råttor.
Den sista kända possumen fångades i Februari 2006, vilket var en juvenile hona. Men hon hade antagligen blivit utsläppt.

I Januari 2004 häckade de första tui och sedan dess har både kingsfiskare (Kotare) och kereru hittat tillbaka. ( Inte för att jag har sett ngn kereru dock)
Läs hela artikeln här.
http://www.pestfreepeninsula.org.nz/?page_id=148

DOGS ARE THE BIGGEST CAUSE OF KIWI DEATHS !

6 Aug 2009: Re-introduced kiwi in the Rimutaka Forest Park has been killed by a dog

18 Dec 2008: Dogs killing 70 kiwis in two weeks...

15 Nov 2007: Third killing of a kiwi by dogs on Stewart Island

5 Oct 2003 : Dogs maul 16 kiwi in national park kiwi refugee.

1990 and june 1995, dogs caused 135 kiwi deaths reported in Northland

500-900 kiwi killed in Waitangi by a stray dog in 1987

Listan kan göras ganska lång egentligen och det är sorglig.
Med 78 % står hundar för dödsfallen av fullvuxna kiwis. Med dessa siffor går hela åter introducerings programmen bakåt. Allt beror på människan "bäste" vän. Hunden. Hundar ska alltid hållas kopplade när de vistas utomhus oavsett hur tränade, lydiga eller ras de tillhör och oavsett vart man befinner sig. Om hundar får tillträde till nationalparker skall de hållas kopplade vid alla tidpunkter.
Flesta gånger handlar det också om oansvariga ägare som har sina hundar lösa ute på dagarna, lösa utomhus på nätterna eller lösgående vid promenader. Hundar som har möjligheten att kunna sträva fritt har lätt för att inom några sekunder kunna söka upp och ha ihjäl en kiwi.
Kiwis har en stark lukt som är väldigt attraktivt för hundar och ett mycket bräckligt skelett som vid minsta kraft lätt krossas. Dessutom visar studier att en hund som en gång fått "smak" för kiwis återfaller att söka upp dem vid nästa tillfälle. Främst är det jägare som låter sina hundar springa lösa i reservaten där det är tillåtet att jaga hjort och vildsvin, men även hundar från bostadsområden och farmer som tillåts vara lösa dag och nattetid.

(Ett bättre sätt att bli av med hjort och svin är utrotningsprogram som 1080, som dessutom även tar bort pestdjur som possums, råttor, mink, mfl. )

Utan uppfödningsprogram skulle färra än 5 % av kiwis nå en fullvuxen ålder i det vilda, främst pga av mink och katt.

Därför är det viktigt att de områden där de senare är redo för en åter introducering är rensad på pest som mink och possums. En vuxen kiwi har möjlighet att försvara sig mot mink eller en katt, men de är försvarslösa mot hundar. I fallet mellan 1990 och 1995 stod husdjurs hundar för 29 av dödsfallen, förvildade/utslängda hundar för 38 och resterande hundar var hundar från farmer och jakthundar. Av de dödsfall som berodde på husdjurs hundar handlade det om hundar som inte bundits upp för natten eller tagits inomhus, vid hem och camping. Under samma tid dog dessutom 5 kiwis pga attack från katter.

Hundar som är tränade för att söka upp pestdjur vid bevarande projekt är en viktig del i att bevara den biologiska mångfalden på nya zeeland, men man får aldrig glömma att även hunden har en vild instinkt som är att jaga och i mesta fallen döda även fåglar!

De går inte bara på Kiwis, utan wekas och andra rallar samt pingviner och andra arter som saknar flygförmåga.
Bästa fallet vore att bannlysa hundar och katter från områden med närliggande kiwireservat! Och fortsätter trenden med ihjälbitna kiwis händer det nog inom en förhoppningsviss snar framtid.

Av underarterna Haast tokoeka kiwin finns bara ca 500 st kvar.
Av Rowi arten finns ca 250 kvar inom ett område i South Okarito forest på sydön. North island Brown kiwi är den som har störst utbredning med en population på ca 25 000, av little spotted kiwi finns ca 1425 kvar.

Kiwin lägger ett ägg undantag (brown kiwi som under en säsong lägger 2) som ruvas i 80 dagar av enbart hanen och då han fölorar ca 20 % av sin kroppsvikt. Kycklingen kläcks fullt fjädrad och klarar sig själv inom 6 dagar. Redan innan dess rör den sig över ett stort område. vid 6 månaders ålder väger den ca 1 kg. Den blir könsmogen vid 3-4 månaders ålder och lever upp till 50 år ålder.

All dogs regardless of size, breeding or training, are potential kiwi killers!!! The solution is easy in principle – a change in attitude among dog owners!

http://www.savethekiwi.org.nz/
http://www.doc.govt.nz/conservation/native-animals/birds/land-birds/kiwi/kiwi/docs-work/
http://www.doc.govt.nz/publications/conservation/native-animals/birds/saving-our-kiwi/kiwi-facts/

Nytt år och nya utmaningar. Nya projekt, ideer och tankar att utföra. Att kunna återskapa förlorade paradis så gott det går men att nu kunna återskapa dem mitt bland oss. Lära oss leva med det i en balans. Jag tror det verkligen fungerar med lite arbete, information och utbildning. Tex att välja så enkelt som växter till ens trädgård som är inhemska och inte bara till landet utan också till lokalen. De är anpassade för den miljön och behöver inte tas hand om. De sköter sig själva och klarar sig på det regn som himlen ger och den näring som finns i jorden.

Det jag funderat på senaste tiden är bla hur man ska kunna återskapa en naturlig inhemsk natur mitt i en urban miljö. Jag vet att liknande projekt finns runt om i världen. Hängande trädgårdar från skyskrapor eller som att bygga en park uppe på New Yorks gamla monorail system. I mitt fall så funderar jag på förorten Miramar utanför Wellington. Platsen där jag nu bor.

Hela förorten ligger på en naturlig halvö men en tunn förbindelse med fastlandet på halvöns västra sida. Största delen av ön består av familjehus, ett litet centrum samt en bit betesmark och en tunn remsa av nyregenererad kustskog. Området har precis blivit ett "scenic reserve" med ett par korta vandringsleder samt återplantering av vissa trädarter som tidigare fällts under 18-1900 talets början. Innan bosättare var öns centrala del en naturlig bräckvattens sjö som bildats när havet drog sig tillbaka. Runt detta var det våtmarker med kustskog runt om på sluttningarna och runt våtmarkerna. Mesta av denna skog hade bränts ned av Maorierna när Europeiska bosättare slog sig ner. Europeerna tömmde hela sjön och började farma landet. Resterande skog höggs ner.

Nu sedan ett par år tillbaka har hela halvön har rensats på Possums och arter som Tui och Riroriro (Grey warbler) har börjat återhämta sig. Det märks tydligt. Men igelkottar, råttor, mink och katter strövar fortfarande omkring fritt.
Hur vore det att gå snäppet längre. Att göra Miramar till det första Native New Zealand urban area. Att ta bort alla icke inhemska däggdjur. (Människor med hade ju varit det bästa)
Halvöns utformning gör det till en perfekt kandidat.

Till att börja med. Förbjud katter och hundar. Vissa bostadsområden på nya zeeland som tex kapiti coast har redan det förbudet pga av det naturliga djurlivet.
Börja med pestprogram och kontroller som rensar med hjälp av fällor och gift. Ett fåtal fällor eventuella possums finns redan runt om samt för mink och råttor men det är bara för att hålla populationer låga och de går inte på katter och igelkottar.
Att sedan bygga en naturlig barriär som hindrar vidare spridning från fastlandet. Detta kan nog ganska enkelt ordnas med lite vidare fundering.

Fortsättning följer med återplantering av lokala växt och trädarter runt om gator, öppna ytor samt folks egna trädgårdar.
Detta skulle isin tur leda till att arter som kereru skulle kunna finna en fristad. Kereru eller Nya zeelänsk skogsduva rakt översatt är en art som i de rätta förutsättningarna klarar att leva i en urban miljö. Den liksom många andra fåglar är viktiga hörnstenar att efterhålla ett naturligt ekosystem. Kererun är tex den enda fågeln som är stor nog att kunna äta och sprida frön av träd som karaka, tawa och Taraire. De behöver dessutom stora och höga träd för boplatser och utrymme för flyguppvisningar mellan partners.
Kererun var tidigare mycket vanlig, men de senaste 100 åren har de minskat främst pga av förlorade habitat, jakt och introducerade rovdjur.
Nu minskar de med ca 20 % vart tionde år. Men med rätta förutsättningar klarar det leva bland människor.
Vad som menas är att vad folk planterar sina trädgårdar och publika områden kan betyda mycket för djurs överlevnad som tex kererun. Detta gäller inte bara fåglar som bellbirds, kererus och tuis utan också reptiler och insekter som fjärilar.

För mer information om just kereru och dess projekt kolla in:
http://www.kererudiscovery.org.nz/index.php

Projekt som detta och FOREST & BIRDS Restore our Dawn Chorus handlar just om habitat restaurering och pestkontroll för att få återfå det naturliga djur och växtlivet.
Själv har jag redan påbörjat restaurera ett 1000 kvm stort område och införskaffat samt odlat flera arter som var tidigare förekommande men nu avsaknas. Jag väljer framförallt arter som bidrar med föda och boplatser mm.

Ett så stort projekt som att skapa Miramar till det första Native New Zealand urban area är nog tyvärr utom räckhåll för mig, men jag tror inte iden är omöjlig även om jag tror att många människor skulle motsätta sig det. Men med lite arbete, information och utbildning så ser framtiden kanske lite grönare ut :)

Men till att börja med ska jag återkomma till det här och blogga lite oftare.

Gott nytt grönt år

Wild rivers and long finned Eels!

Vet inte vart jag ska börja egentligen. Efter en veckas bussresa genom Nya Zeelands syd ö har jag konstaterat att den består av jordbruksmark och tallplantager. Dvs miljöer som har noll naturlig biologisk mångfald. Endast ett fåtal arter klarar att leva under tallarnas sura mark. De djur som förekommer är även här introducerade arter. I dagens samhälle finns ingen plats för de inhemska djuren. Nya Zeeland är vackert, det tycker många, men tyvärr ser jag bara genom negativ syn. Dränerade våtmarker, urskogar som fällts och bränts bort får att ge plats åt boskap, förr i synnerlighet får, men idag nötdjur och mjölkindustri. Floder som dämms upp för att ge hydrokraft vilket resulterar i förlorade habitat för flera utrotningshotade fiskar och flera fågelarter som häckar i de stenlagda floddeltan. Just nu så handlar en av Forest& birds kampanjer om "Wild rivers" Av def: a remote and freeflowing river surrounded by indigenous forests, shrub or tussock lands. Av en ny rapport från Nya Zeelands Ministry Economic Development så är 65 platser uttänkta att skapa nya fördämmningar inom de närmsta 20 åren.
Även strandlinjen är hotad då en mängd arter förekommer utmed vattenlinjen. De marklevande fladdermössen, wekas, kiwis och Nya Zeelands sällsynta köttätande sniglar är bara få av många som hotas. Floderna utnyttjas inte bara av djur utan friluftsaktiva människor. Kayak, simmning, fiske. Turister spenderas varje år miljoner på att äventyra The wild rivers. Flera större floder har dämts upp och 16 till ligger i riskzonen nu om inget görs. Även de floder som går genom naturreservat.
Mokihinui river är en av dessa områden som energibolaget Meridian vill bygga en damm över. 630 miljoner kubikmeter vatten kommer ödelägga flodområdet vilket kommer innebära att Blue ducks och köttätande sniglar kommer försvinna från området. Blue ducks kräver förövrigt forsar som habitat.
Hurunui river, Matakitaki, Clarence, Waitaha och Kaituna river är några som ligger i riskzonen med planerat dammbygge närmsta åren. Vid Matakitaki är dessutom 3 dammar planerade efter varann.

Läs mer om Forest& birds Kampanjer at:
http://www.forestandbird.org.nz/saving-our-environment/freshwater-/wild-rivers

På tal om utrotningshotade fiskar. En av dessa är the New Zealand Longfined eel. I ett pressmeddelande från Maori partiet vill man nu lägga ett skydd för ålen för att den ska få en chans att fortplanta sig till det tillstånd den var tidigare. Ålen är hotad pga av dammbygge, vattentrappor, kommersiellt fiske samt försämrad vattenkvalite. Att ta bort vattentrappor, förbättra kvalite och lägga ett förbud mot fisket är vad som kan göras för att få populationen att gå åt rätt håll. Maori Partiets co-leader Tariana Turia säger.
"I commend Manaaki Tuna (the Massey University Tuna Research and Restoration Group), Forest and Bird, Greenpeace, the Environment and Conservation Organisations of NZ; and a growing number of iwi groups for their efforts in seeking to protect the tuna population.
“I will be taking my concerns to Hon Phil Heatley, Minister of Fisheries, to ask him to immediately review the commercial harvesting of this threatened, endemic species.”

Vad vi kan hjälpa på vägen är att skriva under en petition för att ge en bit hjälp på vägen.
En petition till the Minister of Fisheries, Phil Heatley, att lägga ett förbud mot fiske mot den endemiska long finned el. Skriv under här :
http://www.forestandbird.org.nz/saving-our-environment/freshwater-/lifeline-longfins


Förövrigt har jag planterat om mina sådder till större krukor för senare utplanteringar när vädret har blivit lite mer stabilt! Har passat på att ladda ner Departments of conservations - Kokako recovery plan. Lite läsning senare.

En bakåtsträvare blickar framåt!

Ideen till denna blogg utvecklades dels under de många timmar jag suttit och övervakat häckningen av den utrotningshotade Nya zeelänska fågeln Hihi (Notiomystis cincta) och dels av min gode vän Torbjörn samt de människor som jag har kontakt med på olika forum som har föreslagit att jag borde starta en blogg om det voluntär arbete jag gör på Nya Zeeland. Nu har jag varit här i lite mer än elva månader och mycket har jag upplevt och borde kanske ha kommit på detta tidigare med att blogga om det viktiga arbete som utförs här. Att återskapa Nya zeeland som det en gång var. Med fågelsång och natur med en rik biologisk mångfald. Bild: Kokako

Självklart kan man inte helt återskapa det man förlorat. Många arter är det redan försent för. Huian är ett av de bästa exemplen. Endast i minnen i gamla personer lever de kvar.
Om inte ngt görs nu och snabbt kommer fler arter gå samma öde till mötes. Introducerade rovdjur som råttor, mink, possums och katter hör till de största problemen när man försöker rädda de spillror som idag finns kvar av det en gång så mångfaldiga fågelivet här.
Närmsta dagarna kommer jag resa runt för att öka min överblick om vad som gjorts och vad som bör fortsätta arbetas med.

Resultatet kommer förhoppningsviss bli en framtid där det är som det en gång var.