Begun, the planting has....

Nu är det officiellt Nya Zeelänsk vinter och med det har årets planteringar och ekologiska restaureringar börjar runt om i landet. I våran region sker det på många platser. Ett av dem i Queen Elizabeth park, som är det sista området med dynlandskap i regionen. En gång en del av ett dynlandskap som sträckte sig från Foxton i norr till Paekakariki i söder och idag påminner den om oss hur landskapet en gång såg ut innan mänsklig bosättning. I år ska 19 000 plantor planteras i området.

I Zealandia, karori wildelife sanctuary, fastlandsön med över 8 km rovdjursäkert stängsel skall i år lite drygt 2100 växter planteras. Detta är en av mina arbetsuppgifter att se över. Hittils har jag planterat 35!
Planterandet i parken är indelat i två delar.
Den södra delen, 2 km in i parken där flera frånvarande arter planteras för att öka mångfalden och få en större spridningsyta. Här skall 580 plantor planteras. För det mesta olika vanliga träd som kohekohe, tawa, rata, men också podocarper som miro, matai och rimu. Samt ett fåtal sällsynta förekommande arter som olika maire. Podocarperna och de sällsyntare artena gpsas för att lättare kunna övervakas.
En liten metalbricka med id nr fästs på en liten sidogren.

Bilden ovan visar podocarpen rimu med små id brickor.

De övriga 1500 plantorna kommer att distribueras till områden i parkens norra område för att fylla i hål efter bortgånga växter, öka mångfalden samt utmed promenader och stigar. En del kommer att planteras av elever från olika skolor, andra från företag. En del kommerdessutom planteras för att locka till sig fler fåglar att komma närmre besökare som de planteringar av toetoe runt kakamatningsområdet för att locka till sig kakariki, när dessa blommar med vipplika kvastar. Även mer gräs kommer planteras runt takahe området, samt öka mångfalden i undervegetationen för ett flertal andra arter.

Samtidigt planeras det för den ekologiska restaurering som jag håller i på Miramar halvön som för 1000 år sedan var området en tät podocarp och låglandsregnskog. (vänster)
1 juli kommer 500 plantor från kommunens plantskola för utplantering till maupuia reserve. Detta projket är i samarbete med the mountainbike gruppen Miramar track project, som ser efter stigar och tracks i området. De planterar varje år ett antal träd och buskar i området, men då mycket har planterats utan vidare information eller kunskap, har stort antal plantor dött, eller helt enkelt stå stilla i växten då de är planterade för mörkt eller skuggas av andra stora träd. I år stod jag för deras beställningar och planteringsplaner för att kunna ge bästa möjliga resultat som i en del av en ekologisk restaurering. Planen är att få området så pass i originalskikt som möjligt innan mänsklig påverkan och plantera så att det motsvarar vad som skulle hittas naturligt i en ekologisk regioen motsvarande Wellington distriktet.
Dessuom kommer dessa 500 plantor från kommunen få sällskap med ytterliggare 400 från Forest& birds plantskola.
Flera arter jag ville ha fanns inte som alternativ hos kommunen, även om de fixade flera till som inte fanns tillgängliga på deras lista åt mig.
Några av de hade Forest&bird tillgängliga åt mig som nikau palmer (höger). Efter att ha hjälpt dem sortera ut plantor för Zealandia, träffade jag rätt kontakter för att få växter till Miramar halvön med och mitt egna ekologiska restoration projekt, Te motu kairangi- miramar ecological restoration. Dessa kommer dock också planteras av i samband med miramar track projects planteringar.
Miramar christian school kommer plantera några av dessa plantor längst ner vid ingången till en av stigarna vid maupuia reserve, som en del av skolans utbildning. Samma skola som jag nu ska föröska få att bygga uggleholkar åt mig åt ugglearten ruru/morepork. Torsdagens möte uteblev dock då rektorn hade missat det avtalade mötet. Ny tid är tisdag och då finns även möjligehetn för mig att påverka vad den skolan kommer plantera på sin skolgård. Flera av deras utvalda arter är inte naturligt förekommande på halvön och nu är frågan om jag kan få dem att ändra sig och erbjuda andra träd istället.
Träd som dessutom kan utgöra en viktig del av halvön ekologiska restaurering.
Följande arter som iår planteras på miramar halvön och vissa som för första gången återintroduceras tillbaka i det vilda. Andra finns i endast få individer kvar.
Dessa har jag markerat med utropstecken. (Bild ovan visar utvald del av reservet som skall planteras. Jämför det med den tidigare bilden ovan hur halvön såg ut för 1000 år sedan.)

Från Forest&Bird
Wineberry Aristotelia serrata 10
Toetoe Cortaderia fulvida 35
Carmichaelia australis 20 (höger)
Coprosma grandifolia 4
Coprosma Linariifolia 20 !!!
Cabbage tree Cordyline australis 15
Dianella nigra 30
Whaou Entelea arbocens 14 !!! (nedan höger)
Libertia grandiflora 30
Myrsine australis 41
Olearia solandrii 15
Nikau Rhopalostylis sapida 60 !!!
Rubus schmilliodes 15
Rubus Squarosus 15
Pate Schefflera digitata 80
Swamp maire Syzygium maire 30 !!!
Swamp Flax Phormium tenax 25

Från Wellington council:
Wineberry Aristotelia serrata)!!! 30
Tawa Beilschmiedia tawa), !!!! 30
Cutty grass Carex lessoniana),15
Swamp sedge Carex virgata),15
Putaputaweta Carpodetus serratus !!!! 30
Clematis forsterii 10
Clematis Clematis paniculata 20
Kanono Coprosma grandifolia), !!!30
Cabbage tree Cordyline australis) 10
Toetoe Cortaderia toetoe 15
Kahikatea Dacrycarpus dacrydioides), !!!20 (Höger)
Kohekohe Dysoxylum spectabile !!!!!! 5
Tree fuchsia Fuchsia exorticata !!! 30
Pigeonwood Hedycarya arborea), !!!!!30
Wiwi Juncus edgariae 5
Juncus pallidus 5
Rewarewa Knightia excelsa), !!! 20
KanukaKunzea ericoides), 20
Manuka Leptospermum scoparium), 20
Northern rata Metrosideros robusta), !!! 10 (Höger)
Flax Phormium tenax), 25
Pittosporum eugenioides 30
Totara Podocarpus totara), !!! 20
Matai Prumnopitys taxifolia),!!! 20

Pseudopanax arboreus 30
Schoenoplectus tabernaemontani 5
Total 500

Flera av dessa har planteras tidigare i området, men frågan är hur många som har överlevt som rewarewa och matai.
Utöver dessa arter så har jag spridit ut en hel del frön och kärnor av bla suppejack och tawa- Supplejack, pate och kanono finns i få inidivider kvar så både frön och plantor kommer förhoppningsviss boosta upp hela populationen till en nivå som innebär att arterna inte kommer betraktas som hotade på lokal nivå.


Planteringarna startar i början av juli även om jag har själv börjat plantera, bla en hel del kustförekommande växter som flax (vänster Robert Bell med flax) för att skapa nya habitat åt pingviner och möjliggöra framtida utsättningar av pingvinholkar.
Rob från England är en av mina vänner som hjälper till att plantera när möjlighet finns.


Med rätt förutsättningar och arbete kommer också förhoppningsviss fågelivet tillbaka när skogen kommer tillbaka...

Places for penguins- Biodiversity day at the bay.

I lördags hade gruppen Places for penguins en biodiversty dag för. Lokala invånare boende i pingvinhabitat var inbjudna för att lära sig mer om pingviner och den biologiska mångfalden i Wellingtons kustområden och vad de kunde göra för att ge en hjälpande hand.

Jenny Lynch, koordinator för gruppen Places for penguins inledde föredragen om the little blue penguins, blå dvärgpingviner och vad gruppen gör för att hjälpa pingviner i närområdet och hur vi kan dela miljön med dem.

Efter inledde Richard Romijn från Greater Wellington Regional Council ett komiskt föredrag om kustlevande ödlor. Deras habitat och hur vi kan förse dem med goda habitat och växter i våra trädgårdar.
Han pratade om skillnader hos geckos och skinkar- de reptiler som är förekommande i Nya Zeeland och hade även med sig ödlor i sprit som han samlat efter katt attacker.



Efter detta fanns det kaffe och kakor samt att jag genomförde en introduktion om pesthantering iform av fällor. I detta fall DOC 200 fällor, de vi använder vid Places for penguins vid pesthantering. Sista 6 månaderna har över 16 minkar fällts samt det dubbla antalet råttor och igelkottar. Jag både riggade och avlöste fällan med flera åskådare samtidigt som jag pratade om pesthantering. Av den hundradel av en sekund som fällan utlöses av en kraft av 11 kilo hoppade de flesta till när fällan slog ihop över den gren jag använde som "råtta". De flesta blev imponerade och ville ha en för sin egen tomt. Ngt som jag även rekommenderade då halvön Miramar har en potential för att kunna bli en pestfri halvö.

Efter detta höll Allan Jenkins en kort tal om Tarakena bays mänskliga historia, från Maori och dess pa till europeiska bosättare och dess militär. (höger)

Efteråt höll återigen Jenny tal om vad man ska göra när man hittade skadade eller sjuka sjöfåglar. Men också att se skillnad från en sjuk pingvin mot en frisk som ruggar.

Pingvinholkar visades samt DOC 200 fällor.
Vi visades också flera olika kustlevande växter som bör finnas i varje lokal trädgård vid havet. Dessa hade Nicky från kommunens egen plantskola.
Brochyrer och informationsblad av olika slag fanns med vad man kan göra själv för att ge en hjälpande hand.

Själv har jag fällt över 5 råttor och igelkott på en vecka utanför vårat hem. En plats vi nu vet att pingvinerna inte är långt ifrån heller.

Vädret var strålande och över 30 personer kom.

Matiu/Somes Island - Ekologisk restuarering och ogräs hantering.

Här kommer den efterfrågade artikeln från Wellington botanical society om det arbete som jag är involverad i på Matiu/Somes Island. Jag arbetar för närvarande som Forest Health Monitoring Ranger och som jag skrivit i tidigare inlägg så går jag igenom ön och dess vegetatation, inventerar antalt arter och träd som har planteras tidigare på olika lokaler och "frigör" dessa mer långtsamt växande eller skuggkrävande i första stadiet träd som kohekohe, nikau och piegon wood från mer snabbtväxande sådna som Ngaio. Dvs beskär och öppnar upp överliggande trädkronor för att få mer ljusinsläpp och undvika grenskador iform av vind. Allt för att de ska få en chans att klara sig och konkurransen.
Normalt sett arbetar jag två dagar i veckan ute på ön.

Läs mer nedan.

Från Wellington botanical society, May 2011 Newsletter.

Matiu/Somes Island - restoration Weed management-
Peter Russell, Department of Conservation Revegetation Ranger, has had several contracts since 2008 for pest plant and other weed control on Wellington Harbour’s Matiu/ Somes Island. The contracts have been six-monthly, with six-month gaps in between. He is targeting about 120 species of weeds, including a few that may not be particularly invasive—as a precaution.
Peter’s plan for weed control is two-pronged:
Clean-sweep. This approach is akin to a grid-search, at 2-m intervals, killing all weeds he sees, with a few exceptions. He began at the north end, then the central and eastern areas, all of which were less infested than other areas. He is now working towards the west side, from the north and south ends. He is helped by the Karobusters, a group of skilled volunteers, who run six working bees a year whose main target is karo, Pittosporum crassifolium, a dominant weed tree on the island, often on steep cliffs, in addition to Peter’s work on this weed. Wisely, he does not kill weeds along a track, before the area it traverses is ‘clean-swept’, because that would give a false impression of progress. His preferred weed killer is glyphosate, rather than picloram. He obtained approval to kill karaka.
Rare weeds.
There are over 20 such species which are rare on the island, and which Peter believes can be eliminated. They include Iris foetidissima/stinking iris, Berberis glaucocarpa/barberry, Calystegia silvatica/greater bindweed, Selaginella kraussiana/African club moss, Dipogon lignosus/mile-a-minute, Rubus fruticosus agg./ blackberry, Salpichroa origanifolia/lily of the valley vine. Peter marks isolated populations of these plants with a post and tape, and records their location by GPS so that they can be relocated and checked in future.
Peter Russell records the location of blackberry on Matiu/Somes Island. Photo: Dave Rodgers.
His objective is to systematically eradicate weeds on the island, with the temporary exception of pohutukawa and karaka, which he is removing from all areas, except for a ‘containment zone’ of large trees towards the north end. An example of this task is evident above the road up from the jetty, where he has killed pohutukawa just outside the zone, up to where the road swings south. This is to prevent significant populations of Leucopogon fraseri, manuka and Pimelea prostrata being suppressed. Peter’s work removing pohutukawa has resulted in very few comments from the public who generally understand the need for the work, once he explains the reasons for it. Where pohutukawa, karo, karaka, Pseudopanax hybrids, lacebark (Hoheria populnea) and karaka, have been drilled, poisoned, and left standing, light-loving trees nearby, such as kohekohe, rewarewa and pukatea, are thriving.
One of his first jobs, in 2008, was to destroy potted- up plants such as Hoheria populnea, karaka, Pseudpanax hybrids, and pohutukawa/northern rata hybrids in the nursery. Nowadays, he has to control at least one weed, Cyperus eragrostis, that appears at the base of planted trees, because the seeds of these weeds were in soil in the nursery.
Weeds such as boxthorn, karo and pohutukawa are visible on very steep sites in several areas which have been swept clean of weeds. Peter is trying to secure resources to enable these sites to be weeded, as well as surveyed for any other weeds which may occur on them, such as boneseed and holly-leaved senecio.
Plantings
Until 1998, large areas were usually planted with hardy, fast-growing, pioneering species, e.g. ngaio, mahoe, taupata. These areas require careful pruning to provide
adequate light levels for future canopy species to thrive, e.g. kohekohe, tawa and podocarps. To avoid the need to prune future plantings after more paddocks are planted, more emphasis will be placed on planting stands of manuka and kanuka. This will also encourage a wider range of species to germinate and thrive.
In 2008, Peter was asked to plan for secondary plantings, i.e. for canopy, sub-canopy and ground-cover species to be planted under earlier plantings. He recommended shade- loving species be planted in the dappled sunlight under those plantings, e.g. kohekohe, climbing rata, ramarama, Leucopogon fasciculatus, Coprosma rhamnoides, Echinopogon ovatus, Uncinia uncinata, Libertia grandifolia, Carex dissita, Asplenium oblongifolium, Pteris tremula. This plan is being trialled at twenty-six sites on Matiu- Somes, two on Mokopuna Island, and two on Makaro/ Ward Island. The sites chosen had little or no veldt grass, were marked with orange flagging tape, and recorded by GPS. This may be the first such trial in New Zealand, but Peter is keen to hear about any similar work with a view to developing best practice.
While traversing areas apparently not surveyed thoroughly by other botanists Peter found the previously unrecorded Astelia fragrans, which had managed to survive the era when goats were on the island.
Biosecurity
Years ago, John Sawyer, Department of Conservation, asked that no plants be sent to the island from home nurseries, to eliminate that source of weeds. Recently, however, weeds such as Darwin’s barberry and Himalayan honeysuckle arrived in planter bags containing native plants from commercial and council nurseries. To reduce this problem, Peter avoids obtaining plants from some nurseries, and requires others to grow plants for the island in root-trainers, as they have a small surface area, and to raise plants in shade-houses rather than in the open.
Peter has initiated the drafting of protocols to minimise the biosecurity risks associated with nurseries, and the translocation of plants to islands.
Other points of interest
Kermadec pohutukawa has almost been eliminated. It was recently found wild in Oriental Bay.
Veldt grass colonises some sites under the canopy, where enough light is available. Spraying trials are underway to see if natives can colonise areas previously dominated by this invasive grass.
Tree lucerne is not a concern because it encourages native plants, which then shade it out.
Taupata, cabbage tree and mahoe seedlings occur naturally, and wineberry, titoki and five-finger seedlings are becoming increasingly abundant. Hebe speciosa self-sows occasionally, but will probably be shaded out. One patch of Sophora chathamica, probably introduced by Maori, grows on the east side, and Peter has grown seedlings to bolster that population. S. molloyi, obtained from the South Coast, is to be planted near the wharf where several large pohutukawa have been removed. S. microphylla and other kowhai species also occur on the island.
Dr Leon Perrie, Te Papa, has recorded six forms of kohuhu/Pittosporum tenuifolium on the island, some of which have gone wild.
The Tasmanian relative of ngaio is still present, and appears to be hybridisng with native ngaio.

Joakim Liman, a highly-skilled Swedish volunteer, is systematically ‘releasing’ rare, sun-loving native trees according to a strategy developed by Peter. Unless these trees are rescued, most of them will be suppressed by the faster-growing pioneer plants that dominate the vegetation. Some of the rare trees, which include kohekohe, rimu and totara, are also pruned carefully to encourage vertical growth.

Joakim Liman releases kohekohe. Photo: Peter Russell.
Peter has noted that when boxthorn thickets are destroyed, karo often takes their place. Karobusters then kill the karo, then taupata colonises the sites.
From a 6-m circle around the base of a big karaka near the lighthouse, Peter and volunteers pulled 3000 seedlings and saplings in one day!
BotSoc thanks Peter for taking Chris Horne on a tour of the island, for providing the above information, and answering many questions.