Last updates.

A new year a new beginning and this time in english (sorry granma)
Have not been writin on this since December, and its about time now. Restoration project, Miramar ecological restoration is ongoing. Still working on information text to the website, but ongoing work around the peninsula has already started in january with seedscattering of tawa treefuschia, pigeonwood and supplejack, native passionfruit and titoki and a few more species.

Specific weeds have been targeted especially the aggressive environmental weed Banana passion fruit and cathedral bells.

The website will be hopefully up in beginning of april. The project can also be found on the naturespace website. A website about ongoing restoration projects around new zealand and wellington.

Kereru have been visiting the peninsula for a few weeks for about a three weeks ago. First one was sighted, following week two where seen flying past and third week three where seen feasting on ripe karaka. Nice to have kereru around again, however I guess the weed situation will be a bit worse now. Since a large bird like this can spread large fruited weeds too. So we need to make sure that these areas are weed free. Something that gonna be very hard to make on some areas around here like the karaka bay coastline, where heaps of banana passionfruit grows.

Some skinks have been seen, and one of the bigger surprises where a few plants of the prickly mingimingi growing on a few un accessible cliffs around the northern end. Hopefully I can get my hands on some seeds. One with seeds grows on a cliff I cannot possibly climb.

Alot of seeds have been collected in the past weeks around the eastern reservs and a few titoki have been sown in pots aswell as treefuschia. A few more species will be sown in pots aswell, while the rest if scattered around the peninsula reserves. Even collected kereru poo with seeds of tawa, pigeonwood, supplejack and nikau. Just to monitor growth of seeds that has not been passing the gut system of the large pigeon. If the grow faster than non kereru treated etc. Intresting.
Several small tawa, pigeonwood and supplejack can be found from last years seedspreading, so There is good result. Even found one rewarewa seedling yesturday . Not the best place for it, but shows that at least one of the seeds from last year made it.

Plants planted while the overseas visit are all doing really well along the karaka bay coastline, overton park and along nevay rd. Seems to have been a good wet, warm spring. Before end of march, a new order from the wellington council nursery has to be made.
The Council provides free native plants for planting on road reserves and reserves next to private property. Applications are now open. Include in your application a detailed description of the area you want to plant and why, so we can select suitable species.
So help our restoration project and be a part and help by contribute to restore the peninsula to a more natural state or any other part of town for that matter.
http://www.wellington.govt.nz/services/prksgrdnsserv/freeplants/applicationform.php



Three costal cliffs along karaka bay and worser bay have been suggested for restoration. Work on one has already started. Weeding of karo, boneseed, capeivy and marramgrass etc with later replanting of some common and rare local species such as the prickly mingimingi.

Greta helped me few days back put out lizard shelter at Taipakupaku point and a small common skink and a rat was seen? A bit seedcollecting of mingimingi and seedscattering later in the Overton Park and Maupuia reserve with tawa,titoki, supplejack, native passionfruit and pigeonwood.
No rats or hedgehogs in my traps yet though.

Under tiden...

Trots ett uppehåll från bloggandet sedan i augusti, då under min Sverige vistelse så har inte funderingarna om kommande projekt varit stilla. Tvärtom.
Många tankar, funderingar, ideer, förslag att ha i åtanke. I januari åker vi tillbaka till Nya Zeeland och Miramar halvön.

Under halvåret som passerat på svensk mark så har det ekologiska restaurerings projektet
Te Motu Kairangi-Miramar Ecological Restoration tagit en mer fast form.
En nästan färdig logga finns numera, bilder, flera sidor text om diverse saker an kan göra för att få sin trädgård mer naturvänlig.
Bla en section- Is your Garden a Threat, Shelter and Hedging, Planting and care, bird and kereru friendly etc.

En Webbsida kommer i början på nästa år och med den kanske en ny tillhörande blogg på engelska istället.
Under tiden står flera plantor och växer till sig för nästa säsongs planterande hos ett nursery på andra sidan stan.
Ett annat nursery som drivs av Forest&bird har dessutom samlat frön, frukt och bär till uppdrivande av fler arter som jag har lämnat in förslag på att vi behöver, bla hinau och tutu.

Samtidigt har de plantor som kommunen bidragit med och som jag inte kunnat ta emot planterats av vänner och bekanta för att göra Halvön mer naturvänlig och för att få tillbaka de rätta arterna.
Det har varit lite svårt att samordna planterandet från andra sidan planeten och med en dator, men jag tror de har gjort ett mycket bra jobb. Bilder kommer förhoppningsvis snart. Om inte annat i slutet på januari.

Jag kan meddela nu med att en orkidé jag fann i området blommande i augusti har nu blivit en ny art för området med så vitt vi vet. Vi tror detta är med stor säkerhet är Pterost ylis alobulum (höger)

Bättre sent än aldrig

Har inte hunnit skriva på ett bra tag. Planterandet tog nästan all tid av mig.
Han plantera klart I maupuia reserve. 900 träd, buskar och andra växter. I Zealandia hann jag inte klart, men har lämnat full beskrivning vad som behöver göras och vart de sista plantorna skall planteras. Ute på Matiu/Somes hann jag med alla prioområden med att releasea de sekundära arterna som kohekohe och tawa. De överiga områdena kommer under min frånvaro tas om hand om av andra volontärer.

Just nu hemma i den svenska sommaren, men planerar redan för fullt för nästa års arbete med bevaring och ekologisk restaurering på Nya Zeeland samt webbsida/blogg med mera till Te Motu Kairangi-Miramar ecological restoration.

Just nu i de exotiska jämtlänska skogarna.
Trevlig sommar,

The last kohekohe!

Inbland går saker precis under näsan på dig. I det här fallet går jag rakt under kronan på ett träd och missar det. Nästan... Maupuia reserve som är det sista regenererande biten av naturliga kustskog på miramar halvön har fortfarande en del överraskningar att bjuda på floramässigt sätt.

Efter dagens plantering av det sista som inte hann planteras i lördags. Några nikau, pate och putaputaweta nere vid groddammen, syntes en trädkrona mellan några andra kronor som skilde sig från övriga trädkronor i färg och form.

"Is that?...No, It can´t be. "

I den del av reservet som verkar ha fått stått relativt orört längst stod en fullvuxen ca 10 meter hög Kohekohe (Dysoxylum spectabile).
Ett av de viktigaste träden som jag försöker återintroducera till Miramar halvön. Detta är ett av de träd som tidigare utgjorde de mest dominanta inslag tillsammans med tawa (Beilschmiedia tawa) och ibland Mahoe (Melicytus ramiflorus) av den kust regnskog som fanns på södra delen av Nya zeelänska nordön. I dagsläget är Kapiti island världens största kohekohe skog (vänster) följt av de 330 hektar stora Hemi Matenga memorial park & reserve utanför Waikanae på Kapiti coast.
I övrigt så finns bara kohekohe kvar på ett fåtal platser i Wellington regionen. Det är tidigare känt att Kohekohe förekom på miramar halvön i botaniska inventeringar från 1872. Icke färdigställda inventariska listor beskriver Kohekohe som Naturally occuring native på halvön, men här saknas dock ett nedtecknat årtal. (DOCDM - 315290)

Fyndet av ett flera meter högt träd och med en stam på 40 cm gav ett glädjefnatt. Det är tydligt att en tidigare tjock stam har förekommit, men vid tillfället fallit omkull och gått av. Det nya trädet är en skott som vid basen format en ny stam. En smalare sidostam fanns även vid sidan, men har kapats med yxa för uppskattningsvis ca 10 år sedan. Fler liknande skador syns på andra träd runt om. Flera nya sidogrenar har skjutits ut vardera sida om den skadade stammen.

En del klösmärken efter possum syns med, men synen av kohekohe blommor växande på stammen visar att dessa märken antagligen är minst ett halvår gamla. Annars vore blommor och stjälk uppätna. Trädet blommar under vintern, för att ge frukt följande vinter. Frukten är stor som ett större plommon och ljusgrönt, för att senare spricka upp i tre delar och visa sitt skarpt oranga fruktkött med frön. Fröna gror såfort de fallit tillmarken. De har mycket kort hållbarhet men gror snabbt om rätt kondition förekommer. Frukten äts av Kereru/woodpigeon och kaka papegojor.

Området trädet växer i vad som verkar vara en av de få stycken av bush som överlevt både maori framfart och europernas farmland. Både klängväxten Kiekie (Freycinetia banksii) (höger) och Supplejack/ kareao (Ripogonum scandens) förekommer tillsammans med ett fåtal Trädfuschia, kotukotuku.( Höger. Här har jag fotograferat kohekohe som syns i höger bakgrund, utan att vetat om det. Trädfuschia i vänster bakgrund). Alla dessa arter förekommer i mer eller mindre opåverkad låglandsregnskog. Överflöd av råttor dock hindrar dessa växter och många andra från att sprida sig med frukt och frön, utan växer mest individuellt. Varken kohekohe eller supplejack plantor syns ej till i någon anslutning till moderträden.
Ca 15 träd har planterats ca 100 meter fågelvägen högre upp vid waterfall creek, innan jag kände till detta träd. Men mina förhoppningar är att kunna få minst 200 plantor till nästa säsong eller iaf följande år.

De första planterade kohekohe på Matiu/Somes island blommar iår. De planterades 1985.

Första dagarna...

I torsdags planterades de första växterna i årets omgång i Maupuia reserve i samarbete Miramar track project. Entreen till reservet planterades med ca 180 plantor, de mesta av pionjär arter som klara leriga och blöta förhållanden som Träskflax. Dels för att stora plantor med breda blad kommer fungera som skydd mot vind och torka, men också utgöra skydd mot känsligare arter som kan planteras efter att pionjärerna har etablerat sig. Några känsligare arter som nikau har redan planteras som experiment.
Två skolor var inbjudna, men pga av vind och en del regnskurar ställde Miramar North school in och Miramar Christian school kom ngt senare (höger) och med mindre lever än väntat. En del hjälp dock från föräldrar och andra volontärer från cyckelgruppen och 180 plantor planterades relativt snabbt efter att jag placerat ut dem i den plan som jag arbetat efter. Senaste dagarna har Nya Zeelänska vinterstormar dragit över och en del plantor så redan efter 4 dagar vindpinade ut.

Under lördagen planterades de första sekundära plantorna i reservet utmed området jag kallar stream 2. Dvs Bäcken ovanför den sk groddammen, vilket även inkluderar waterfall creek. Ca
De sekundära plantorna är arter som bara kan etableras om omgivande vegetation redan har etablerats. I detta fall den östra delen av reservet som vuxit i ca 80 år sedan det mer elle rmindre skövlades. Arterna involverar kanono, nikau, rewarewa, pate och kohekohe tillsammans med tawa som i ett normalt ekosystem i wellington regionen är det dominerande trädslaget. TYvärr fanns bara 5 kohekohe tillgängliga från Wellington council, en donation av ytterligare 6 st gavs av Peter Russell från hans ekologiska restuarering som sker i island bay.
Av de 120 plantor planerade för detta område, hann dock inte våtmarks området vid groddammen med pga av regn och åska. Dessa kommer försöka hinnas med idag istället. Ett par av kakariki passerade tjattrande precis innan planteringen började. Härligt att se att det finns möjlighet för dem att kanske kunna komma tillbaka efter att ha varit frånvarande i området i ca 100 år.

Under söndagen var det allmän planterings dag som ordnades av miramar track projekt, där vem som helst kunde ge en hjälpande hand mellan kl 10 och 2. Lite mer än 21 personer kom. Tyvärr han jag inte ta alla namn. Ca 350 plantor planterades vid bal Nevay rd entrén till reservet, två ytor längre ner i anslutning till gatan samt en den sekundära arter i reserver utmed en av de stigar som inte längre används. En av dessa stigar har möjligheten att kunna bli en botanisk stig och här skulle jag vilja sätta ut informationskyltar om respektive arter.
Folk gjorde ett bra jobb och trots två lokaler med mycket gräs och skrot, planterades alla arter ut. Förhoppningsvis kommer nu alla plantor att ta sig och ses över vilket inte tidigare hänt.
Kakariki parakiterna höll sig i närheten. Såg dem aldrig, men deras tjattrande var nära.

"A special thanks to Joakim who´s organizing has made our plantings runs very smoothly" Miramar track project.

Eftermiddagen tillbringades med att sätta ut en ny pingvinholk i Karaka bay, där en pingvin varje natt korsar vägen för att ta sig uppför en 50 meter hög gångväg mellan Karaka bay rd och Napier street.- Holken placerades ut par meter från pingvinstigen på strandsidan av vägen, men hoppningsvis kommer holken hitta sinom en snart framtid.
Råtta numer 10 fälldes i en av de fällor på min hyresvärds tomt!

Planerar en blogg för Te Motu Kairangi- miramar ecological restoration. Den kommer vara på engelska och med förhoppningar att jag kommer kunna skriva mer i den om arbetet på Miramar och vad folk kan göra för att ge en hjälpande hand och använda sina trädgårdar i syfte med att bevara hotade arter på halvön.

Skolarbete!

I tisdags kom alla träd, buskar, gräs och annat från kommunens nursery och forest& birds nursery. Sammanlagt lite över 900 plantor.
Elever från Miramar Christian School och Miramar Northern School kommer att gå samman för en planteringsdag som börjar nu efter lunch, kl 12,45. Området som kommer planteras, (för enkelhetens skull eftersom det är barn) är entrén till Maupuia reserv vi ingången vid Darlington rd.
Området har planterats tidigare, men en del har inte överlevt. Större delen är nu gräsmatta som vid vintertid blir genomdränkt. Här kommer därför huvudelen av planteringen bestå av swampflax, 50 st, vilka med sin storlek kommer täcka över gräsmattan i framtiden och skapa en vindbarriär för att kunna plantera känsligare plantor bakom. Några känsligare plantor kommer planteras redan nu som ett experiment, men närmare skogens kant. Swamp maire och nikau palm tex. Ett par Puriri står planterade sedan tidigare innanför trädskydd, men jag arbetar nu för att få bort dessa inom en relativt snar framtid, innan de börjar sprida sig in i parken. Puriri hör hemma i endast norra Nya Zeeland och är känt för att kunna förvildas sig i Wellington regionen.
Bäcken som rinner via waterfall creek och den sk groddammen( finns inga grodor kvar, och de som isåfall finns är inte inhemska.) mynnar ut vid denna gräsmatta och entré och kommer utgöra yta för att plantera den inhemska arten av ginst, Carmichaelia australis. Arten var tidigare vanlig i området (1872) och i nuläget har endast en planta lokaliserats. Arten växer normalt hängande över vattendrag.
(Myrsine australis) red mapou, Whau (Entelea) och kahikatea (Dacrycarpus dacrydioides) tillsammans med den sällsynta Coprosma linariifolia är några av de träd som kommer planteras på den öppna ytan med.
5 st Swamp maire (Syzygium maire) kommer planteras med, dessa är regionallt hotade och endast ett fåtal fullvuxna träd finns kvar i regionen. Dessa kommer jag dock plantera själv. Detta träd lever i symbios med en svamp i jorden, och det är viktigt att all jord kommer med och att rötterna inte störs! Dessa träd är dessutom en av de få arter här som klarar riktigt tung lerjord!

Hade dock önskat att det fanns Pukatea tillgängligt, men jag valde bort dessa innan jag visste att jag ens kunde välja dem när jag satt i planeringen.

Återkommer senare med rapport hur skoldagen gick!

I övrigt har jag planterat i flera omgångar i Maupuia. 2 dagar i veckan överser jag planterandet i Zealandia, karori wild life sanctuary med. Har ett bra team som hjälper till.

Begun, the planting has....

Nu är det officiellt Nya Zeelänsk vinter och med det har årets planteringar och ekologiska restaureringar börjar runt om i landet. I våran region sker det på många platser. Ett av dem i Queen Elizabeth park, som är det sista området med dynlandskap i regionen. En gång en del av ett dynlandskap som sträckte sig från Foxton i norr till Paekakariki i söder och idag påminner den om oss hur landskapet en gång såg ut innan mänsklig bosättning. I år ska 19 000 plantor planteras i området.

I Zealandia, karori wildelife sanctuary, fastlandsön med över 8 km rovdjursäkert stängsel skall i år lite drygt 2100 växter planteras. Detta är en av mina arbetsuppgifter att se över. Hittils har jag planterat 35!
Planterandet i parken är indelat i två delar.
Den södra delen, 2 km in i parken där flera frånvarande arter planteras för att öka mångfalden och få en större spridningsyta. Här skall 580 plantor planteras. För det mesta olika vanliga träd som kohekohe, tawa, rata, men också podocarper som miro, matai och rimu. Samt ett fåtal sällsynta förekommande arter som olika maire. Podocarperna och de sällsyntare artena gpsas för att lättare kunna övervakas.
En liten metalbricka med id nr fästs på en liten sidogren.

Bilden ovan visar podocarpen rimu med små id brickor.

De övriga 1500 plantorna kommer att distribueras till områden i parkens norra område för att fylla i hål efter bortgånga växter, öka mångfalden samt utmed promenader och stigar. En del kommer att planteras av elever från olika skolor, andra från företag. En del kommerdessutom planteras för att locka till sig fler fåglar att komma närmre besökare som de planteringar av toetoe runt kakamatningsområdet för att locka till sig kakariki, när dessa blommar med vipplika kvastar. Även mer gräs kommer planteras runt takahe området, samt öka mångfalden i undervegetationen för ett flertal andra arter.

Samtidigt planeras det för den ekologiska restaurering som jag håller i på Miramar halvön som för 1000 år sedan var området en tät podocarp och låglandsregnskog. (vänster)
1 juli kommer 500 plantor från kommunens plantskola för utplantering till maupuia reserve. Detta projket är i samarbete med the mountainbike gruppen Miramar track project, som ser efter stigar och tracks i området. De planterar varje år ett antal träd och buskar i området, men då mycket har planterats utan vidare information eller kunskap, har stort antal plantor dött, eller helt enkelt stå stilla i växten då de är planterade för mörkt eller skuggas av andra stora träd. I år stod jag för deras beställningar och planteringsplaner för att kunna ge bästa möjliga resultat som i en del av en ekologisk restaurering. Planen är att få området så pass i originalskikt som möjligt innan mänsklig påverkan och plantera så att det motsvarar vad som skulle hittas naturligt i en ekologisk regioen motsvarande Wellington distriktet.
Dessuom kommer dessa 500 plantor från kommunen få sällskap med ytterliggare 400 från Forest& birds plantskola.
Flera arter jag ville ha fanns inte som alternativ hos kommunen, även om de fixade flera till som inte fanns tillgängliga på deras lista åt mig.
Några av de hade Forest&bird tillgängliga åt mig som nikau palmer (höger). Efter att ha hjälpt dem sortera ut plantor för Zealandia, träffade jag rätt kontakter för att få växter till Miramar halvön med och mitt egna ekologiska restoration projekt, Te motu kairangi- miramar ecological restoration. Dessa kommer dock också planteras av i samband med miramar track projects planteringar.
Miramar christian school kommer plantera några av dessa plantor längst ner vid ingången till en av stigarna vid maupuia reserve, som en del av skolans utbildning. Samma skola som jag nu ska föröska få att bygga uggleholkar åt mig åt ugglearten ruru/morepork. Torsdagens möte uteblev dock då rektorn hade missat det avtalade mötet. Ny tid är tisdag och då finns även möjligehetn för mig att påverka vad den skolan kommer plantera på sin skolgård. Flera av deras utvalda arter är inte naturligt förekommande på halvön och nu är frågan om jag kan få dem att ändra sig och erbjuda andra träd istället.
Träd som dessutom kan utgöra en viktig del av halvön ekologiska restaurering.
Följande arter som iår planteras på miramar halvön och vissa som för första gången återintroduceras tillbaka i det vilda. Andra finns i endast få individer kvar.
Dessa har jag markerat med utropstecken. (Bild ovan visar utvald del av reservet som skall planteras. Jämför det med den tidigare bilden ovan hur halvön såg ut för 1000 år sedan.)

Från Forest&Bird
Wineberry Aristotelia serrata 10
Toetoe Cortaderia fulvida 35
Carmichaelia australis 20 (höger)
Coprosma grandifolia 4
Coprosma Linariifolia 20 !!!
Cabbage tree Cordyline australis 15
Dianella nigra 30
Whaou Entelea arbocens 14 !!! (nedan höger)
Libertia grandiflora 30
Myrsine australis 41
Olearia solandrii 15
Nikau Rhopalostylis sapida 60 !!!
Rubus schmilliodes 15
Rubus Squarosus 15
Pate Schefflera digitata 80
Swamp maire Syzygium maire 30 !!!
Swamp Flax Phormium tenax 25

Från Wellington council:
Wineberry Aristotelia serrata)!!! 30
Tawa Beilschmiedia tawa), !!!! 30
Cutty grass Carex lessoniana),15
Swamp sedge Carex virgata),15
Putaputaweta Carpodetus serratus !!!! 30
Clematis forsterii 10
Clematis Clematis paniculata 20
Kanono Coprosma grandifolia), !!!30
Cabbage tree Cordyline australis) 10
Toetoe Cortaderia toetoe 15
Kahikatea Dacrycarpus dacrydioides), !!!20 (Höger)
Kohekohe Dysoxylum spectabile !!!!!! 5
Tree fuchsia Fuchsia exorticata !!! 30
Pigeonwood Hedycarya arborea), !!!!!30
Wiwi Juncus edgariae 5
Juncus pallidus 5
Rewarewa Knightia excelsa), !!! 20
KanukaKunzea ericoides), 20
Manuka Leptospermum scoparium), 20
Northern rata Metrosideros robusta), !!! 10 (Höger)
Flax Phormium tenax), 25
Pittosporum eugenioides 30
Totara Podocarpus totara), !!! 20
Matai Prumnopitys taxifolia),!!! 20

Pseudopanax arboreus 30
Schoenoplectus tabernaemontani 5
Total 500

Flera av dessa har planteras tidigare i området, men frågan är hur många som har överlevt som rewarewa och matai.
Utöver dessa arter så har jag spridit ut en hel del frön och kärnor av bla suppejack och tawa- Supplejack, pate och kanono finns i få inidivider kvar så både frön och plantor kommer förhoppningsviss boosta upp hela populationen till en nivå som innebär att arterna inte kommer betraktas som hotade på lokal nivå.


Planteringarna startar i början av juli även om jag har själv börjat plantera, bla en hel del kustförekommande växter som flax (vänster Robert Bell med flax) för att skapa nya habitat åt pingviner och möjliggöra framtida utsättningar av pingvinholkar.
Rob från England är en av mina vänner som hjälper till att plantera när möjlighet finns.


Med rätt förutsättningar och arbete kommer också förhoppningsviss fågelivet tillbaka när skogen kommer tillbaka...